Hantering av döda lantbruksdjur, hästar och vilt

Döda lantbruksdjur ska skickas till förbränning

Döda lantbruksdjur som till exempel får, gris och nötkreatur ska skickas till en godkänd och registrerad anläggning för förbränning. De får inte grävas ner i marken eftersom de kan sprida smitta och förorena grundvattnet. Det gäller även slaktavfall och andra delar av det döda djuret.

Djurkropparna ska förvaras så att de inte utgör en smittrisk, bland annat genom att förhindra vilda djur från att komma åt dem. De ska också förvaras åtskilt från levande djur på lantbruket.

Det är Jordbruksverket som godkänner anläggningar och ansvarar för regelverket kring hur döda lantbruksdjur ska hanteras.

Om hur du hanterar och transporterar döda nötdjur på jordbruksverket.se.

Om hur du hanterar och transporterar döda får på jordbruksverket.se.

Om hur du hanterar och transporterar döda grisar på jordbruksverket.se.

Hantering av dött vilt

Vilda djur omfattas inte av kravet på insamling och destruktion, såvida de inte misstänks bära på smitta som kan överföras till djur eller människor. Vilda djur med misstänkt sjukdom bör skickas in till SVA (statens veterinärmedicinska anstalt) för undersökning.

SVA: Friska djur - trygga människor - SVA

Lämna kvar slaktavfall i skogen

Slaktavfall från vilt, t.ex. älg eller rådjur, får du lämna kvar i skogen. Det får dock inte orsaka olägenhet eller leda till att vilda djur lockas till bebyggelse. Du bör därför inte:

• samla ihop och tippa slaktavfallet på ett och samma ställe i stora volymer
• Lämna det nära stigar eller bostäder

Nedgrävning av häst får ske efter anvisningar från miljöförvaltningen Du får begrava en häst efter anvisningar från miljöförvaltningen. Dödsorsaken ska vara utredd. Om hästen har haft en smittsam sjukdom ska den inte grävas ner. 

Nedgrävning av frilevande vilt i hägn

Du får gräva ner dött frilevande vilt och biprodukter från jakt, om du inte väljer att skicka dem till en godkänd anläggning.

Landlevande däggdjur som lever fritt i hägn räknas som frilevande vilt om:

• Djurslaget finns vilt i den svenska faunan, till exempel kronhjort, dovhjort, vildsvin och mufflonfår
• Hägnet är godkänt av länsstyrelsen
• Storleken på hägnet och biotopen i hägnet är anpassade till djuren, så att de inte har brist på föda under vegetationsperioden
• Djuren jagas enligt de jaktmetoder som uppfyller kraven i jaktlagen, jaktförordningen och Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om jakt och statens vilt.

Om det hägnade viltet inte uppfyller samtliga av ovanstående punkter får nedgrävning inte ske utan ska tas om hand på samma sätt som från exempelvis nötkreatur och gris.

Även nedgrävning av frilevande vilt i hägn ska ske enligt anvisningar från miljöförvaltningen.

Nedgrävning av annat hägnat vilt

Det är förbjudet att gräva ner döda djur av hägnat vilt som inte räknas som frilevande vilt samt biprodukter från jakt och husbehovsslakt.

Mer information finns på Jordbruksverkets webbplats:Hägnat vilt - Jordbruksverket.se

Alla verksamheter som omfattas av hantering av ärenden eller tillsyn enligt miljöbalken eller strålskyddslagen betalar en avgift till kommunen. 

Avgiften kan tas ut som

• årsavgift – I regel större anmälningspliktiga verksamheter med regelbunden tillsyn. Årsavgiften kan variera beroende på verksamhetens omfattning.
• timavgift – I regel mindre verksamheter eller inriktning som bedöms medföra mindre risk för människors hälsa eller miljön. Tillsynsintervallet kan variera.

Timavgift för 2025: 1 428 kr per timme.

Avgiften finansierar den handläggningstid som miljöförvaltningen lägger ner vid tillsyn och hantering av ärenden enligt gällande taxa.

Läs mer om avgifter och hur du kan påverka din kostnad

I vissa fall kan du behöva betala en miljösanktionsavgift om du bryter mot miljöbalken eller bestämmelser.

Läs mer om miljösanktionsavgifter

Det här behöver du tänka på när du väljer plats för nedgrävning av häst eller vilt

• Djurkroppen får inte begravas inom inre eller yttre skyddszon i vattenskyddsområdet .
• Avståndet till närmsta vattentäkt ska vara minst 200 meter.
• Avstånd till sjöar och vattendrag ska vara minst 50 meter.
• Avstånd till bostadshus och allmän bebyggelse ska vara minst 200 meter.
• Fornlämningar får inte skadas. Om det behövs ska du söka råd hos Länsstyrelsen angående fornlämningar, boplatser, gravfält, stensättningar, naturreservat, naturvärden med mera.
• Platsen ska vara torr med jord som lätt släpper igenom vatten (exempelvis sand, grus eller väldränerad morän). Lerig mark är inte lämplig. Marken bör vara plan.
• Högsta grundvattenyta ska inte nå högre än en meter under kroppen
• Djurkroppen får inte läggas direkt på berggrund. Det ska finnas minst en meter jord mellan djurkroppen och berggrunden.

Vid nedgrävning behöver du också tänka på

• Att transporten till platsen för nedgrävning ska ske så att du undviker spill. Eventuellt spill måste du omedelbart samla upp eller sanera med till exempel kalk.
• Graven ska täckas med jord så att det bildas en liten ås över graven. Jorden ska packas så att rovdjur inte kan gräva upp djurkroppen. Djuret ska begravas så att det täcks med minst 1,5 meter jord.
• Kroppen ska kalkas innan du fyller på jord, för att förhindra bakterietillväxt.
• Efter nedgrävning ska du rengöra arbetsredskapen.
• När djuret är nedgrävt ska djurhållaren markera den exakta platsen på en karta. Platsen ska finnas dokumenterad vid försäljning eller vid större mark- och anläggningsarbeten. Dokumentation ska även finnas över datum, vilket djurslag och mängd som har grävts ner och mängd (antal, vikt eller volym). Uppgifterna ska sparas i minst två år och ska kunna uppvisas på begäran från tillsynsmyndigheten.

Skicka in den här blanketten till miljöförvaltningen om du vill gräva ner din häst:
Information om nedgrävning av häst (PDF, 63 KB)

Information om nedgrävning av frilevande vilt i hägn (PDF, 58 KB)

Begravning av andra sällskapsdjur

För att gräva ner andra sällskapsdjur behöver du inte kontakta miljöförvaltningen. När du väljer plats bör du ta hänsyn till samma regler som för nedgrävning av häst och vilt