Trädgårds- och parkavfall

Definition av trädgårds- och parkavfall

Med trädgårds- och parkavfall avses avfall från skötsel av trädgårdar eller parker som är biologiskt nedbrytbart och består av exempelvis gräsklipp, löv, grenar, fallfrukt, stubbar och annat vedartat avfall från trädgårdsskötsel

Med parker avses alla typer av grönområden som kräver skötsel och som helt eller till viss del är anlagda. Det kan till exempel vara anlagda parker bland bebyggelse eller delvis anlagda grönområden inom ett bostadsområde.

Begreppet trädgårds- och parkavfall omfattar inte avfall från jord- eller skogsbruk.

Hur ska trädgårds- och parkavfall hanteras?

Hur hantering av trädgårds- och parkavfall regleras både i avfallsförordningen och Uppsala kommuns lokala avfallsföreskrifter.

Vid hantering av avfall bör du följa avfallshierarkin:

1. Återanvända
2. Materialåtervinna
3. Annan återvinning (energiåtervinning)
4. Bortskaffning − deponering och förbränning

Målet med denna ordning är att i första hand utnyttja avfallet som en resurs. Samtidigt blir påverkan lägre på miljön och människors hälsa så långt upp i ordningen hanteringen sker.

Återanvända
Kan trädgårds- och parkavfall återanvändas på något sätt. Bygg till exempel en klätterställning, hinderbana eller insektshotell.

Materialåtervinna
Den mest resursgivande hantering är kompostering (materialåtervinning), då tar du hand om avfallet och får tillbaka en produkt (gödsel/jord) som du kan återanvända i trädgården.

Om egen kompostering inte kan utföras så finns det möjlighet att kommunen kan ta hand om trädgårds- och parkavfallet. Du kan lämna in det på en återvinningscentral eller beställa hämtning från Uppsala vatten.

Länk till Uppsala vattens information om återvinningscentraler 

Länk till Uppsala vattens information om hämtning av avfall  

Energiåtervinning
Med energiåtervinnig menas att trädgårds- och parkavfall kan användas som bränsle för uppvärmning av hus eller annan byggnad.

Bortskaffning − deponering och förbränning
Den lägsta nivån i avfallshierarkin är bortskaffande, vilket inkluderar deponering och förbränning utan energiåtervinning. Det är den minst önskvärda metoden eftersom den innebär att avfallet inte återanvänds eller återvinns, vilket leder till att värdefulla resurser går förlorade och att miljöpåverkan ökar.

Enligt avfallsförordningen och de lokala avfallsföreskrifterna får en fastighetsinnehavare elda trädgårds- och parkavfall som har producerats på fastigheten eller på närliggande fastigheter när vissa kriterier är uppfyllda.

1. Eldningen sker i mindre omfattning.
2. Trädgårds- och parkavfall är torrt.
3. Trädgårds- och parkavfall går inte att kompostera på fastigheten.
4. Trädgårds- och parkavfall går inte att köra i väg med eller att det skulle krävas många eller långa transportsträckor till återvinningstationen.
5. Störningen som uppkommer vid eldningen enbart är tillfällig.
6. Ingen fara uppstår vid eldningen.

En fastighetsinnehavare inom tättbebyggt område kan få svårt att uppfylla dessa kriterier. Inom tättbebyggt område är det vanligtvis relativt nära till en återvinningsstation samt att störning eller fara lätt kan uppstå.

Eldning vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning

Det är tillåtet att elda utsorterat trädgårds- och parkavfall vid allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar som har fått tillstånd eller anmält enligt ordningslagen. Tillstånd och anmälan söks hos polisen.

Avfall från jord- eller skogsbruk

Begreppet trädgårds- och parkavfall omfattar inte avfall från jord- eller skogsbruk och det finns i avfallsförordningen inga specifika regler för hur jord- och skogsbruksavfall ska hanteras.

Enligt Uppsala kommuns lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön är det förbjudet att bränna halm på åkermark inom områden med detaljplan eller inom en (1) km från områden med detaljplan. Med halm menas strå, stjälk eller delar av blast.

Bränning av halm på åkermark inom övriga områden i kommunen får aldrig ske i strid med gällande brandföreskrifter.

Eftersom det inte finns några uttryckliga bestämmelser i avfallsförordningen som reglerar eldning av grenar och liknande som inte är trädgårds- och parkavfall blir avfallshierarkin styrande när behandlingsmetod ska väljas. Dessutom måste hänsyn tas att hanteringen inte skadar eller orsakar risk för skada på människors hälsa eller miljön.

Om möjligt bör avfallet komposteras. Eldning av en rishög utomhus innebär ett bortskaffande och bör utifrån avfallshierarkin vara ett sistahandsval. En bedömning av lämpligheten behöver dock göras i det enskilda fallet. Enligt avfallshierarkin ska den behandling av avfallet som bäst skyddar människors hälsa och miljön som helhet anses som lämpligast, om behandlingen inte är orimlig

Lagstiftning

Avfallsförordningen säger att fastighetsinnehavare eller den som har nyttjanderätt till en fastighet ska ta hand om trädgårds- och parkavfall genom att:

1. kompostera avfallet på fastigheten, eller
2. lämna avfallet på en plats där det hämtas eller tas emot av kommunen.

Fastighetsinnehavaren får i stället på sin fastighet elda avfallet, om

1. avfallet har producerats på fastigheten eller på närliggande fastigheter,
2. eldning är en lämplig hantering,
3. eldningen sker i mindre omfattning och på ett sätt som medför endast ringa eller helt tillfälliga störningar i närområdet, och
4. eldningen inte strider mot de lokala avfallsföreskrifterna.

I Uppsala kommuns lokala avfallsföreskrifter står det att torrt trädgårdsavfall som inte kan utnyttjas för kompostering får eldas endast om:                                    

1. det kan ske utan att olägenhet eller fara uppstår och
2. hanteringen av avfallet annars inte kan anses genomförbar eller inte anses ge fördelar som överväger nackdelarna.

Läs föreskrifterna för avfallshantering i sin helhet