Så är det att vara jourhem

Christine och Oskar är jourhem och tar emot barn som behöver akut placering. Att vara jourhem berikar dem och de känner att de gör något bra för Uppsala, där de bor.

– Barnen som är placerade hos oss är på en resa och vi får vara med på en del av den resan. Sedan hoppar barnet av på nästa perrong och tar sig vidare. Det gäller att ge barnen så mycket det bara går under den resan. Att stärka dem i behoven som de har, säger Oskar.

Oskar och Christine har tagit emot barn i sin familj i mer än fem år. Först som jourhem och nu som förstärkt jourhem. De bor i ett hus i lantlig miljö och har två egna barn som är i mellan- och högstadieåldern.

– Det är väldigt berikande, fast det är jobbigt ibland. Det ger både oss och våra barn så mycket, säger Christine.

Viljan att bli jourhem har funnits länge

När Christine växte upp var en av hennes bästa kompisars familj jourhem. Och Christines familj var kontaktfamilj. Så det har varit ett naturligt inslag i hennes liv. När Christine träffade Oskar pratade de tidigt om att de ville bli jourhem.

– Det gick några år innan de skickade in ansökan. Vi ville få egna barn först och att de skulle vara några år gamla innan vi började. Sedan var det lite svårt att komma till skott, även fast vi var övertygade om att vi ville, berättar Christine.

Delar uppdraget med socialtjänsten

Christine och Oskar tycker att processen från ansökan till att bli jourhem var smidig. De har gått utbildningar och har löpande kontakt med socialtjänsten. De ser sin roll som jourhem som en del i ett uppdrag de delar med socialtjänsten. Det är en trygghet.

– Vi är supernöjda med Uppsala kommun och får mycket stöttning, konstaterar Christine.

Lugn och trygghet är det viktigaste

Barnen som Oskar och Christine tar emot är 0–10 år. De har ett barn i taget och barnen bor hos dem ett antal månader. Det handlar mycket om anknytning. Oskar och Christine märker hur värdefullt det är för de placerade barnen att bli en del av deras familj. Lugn och trygghet är det viktigaste. Det finns inga krav på att hitta på en massa saker.

– Barnen integreras och följer med på det vi gör. Med små medel och genom att vara en familj kan vi göra stor skillnad för dem, säger Oskar.

Kontakten med barnens biologiska nätverk

Som jourhem har Christine och Oskar relativt mycket kontakt med barnets biologiska nätverk. Det vill säga föräldrar, syskon och mor- och farföräldrar.
– De kan vara arga i början, men sedan vänder det ofta till tacksamhet, säger Christine.

Christine och Oskar tipsar

– Ta dig an uppdraget som familjehem eller jourhem tillsammans med din partner. För oss är det viktigt att göra det tillsammans, som en familj. Oskar och jag stöttar varandra, säger Christine.

– Ta kontakt med socialtjänsten om du är intresserad av att bli familjehem, jourhem eller kontaktfamilj. De ger dig informationen och stödet du behöver. Så att du får en tydlig bild av vad uppdraget innebär, avslutar Oskar.