Sök efter innehåll på webbplatsen. När du börjar skriva i sökfältet kommer sökförslag att presenteras under fältet. Använd piltangenterna för att navigera mellan sökförslagen och enter för att välja något av dem.
Tänk om jag hade smittat nån innan jag visste att jag var sjuk? Det var en jättejobbig tanke.
Jag trodde inte att jag skulle bli smittad eftersom jag klarat mig ett helt år. Men när jag fick lite ont i halsen stannade jag förstås hemma. Och eftersom en i familjen då testades positivt för corona blev jag inte förvånad att jag också hade det. Jag var ganska orolig innan jag blev sjuk och funderade på hur det skulle påverka mig. Men jag hade tur och blev inte så jättesjuk: låg i sängen med feber några dagar men mest var det hostan som var jobbig.
Fast det är superläskigt att man kan gå flera dagar utan symtom och ändå ha det. Tänk om jag hade smittat nån innan jag visste att jag var sjuk? Det var en jättejobbig tanke. Du kan ju bli dålig även om du är ung. Och tänk om jag smittat nån i en riskgrupp eller äldre, att nån blivit dålig på grund av mig? Jag vet ju inte om jag råkat smitta nån i en affär eller på bussen eller så men skolan reagerade jättesnabbt när jag berättade att jag hade corona. Alla som jag träffat där fick testa sig och som tur är hade jag inte smittat någon.
Jag tycker att vi alla måste ta ansvar för att den här pandemin ska gå över. Jag är trött på det här och vill inget hellre än att det ska vara som det brukar. Jag längtar efter att träffa släkten, att fotbollsträningarna ska vara som vanligt och att hänga med kompisar på samma sätt som vi gjorde tidigare. Om alla skärper sig kommer det ju att kunna bli så snabbare.
Att jag, som vältränad och ganska ung, skulle drabbas rätt hårt av covid. Det trodde jag verkligen inte, tänkte att det bara drabbar personer i riskgrupper. Men jag hade fel.
Jag fick otroligt ont i huvudet och hade ingen ork men jag kopplade det inte till covid då. Efter ett par dagar fick jag feber och frossa och eftersom det var massor om covid i medierna då så jag höll mig hemma. Fast det kändes bara som en rätt rejäl influensa de första dagarna.
Men efter fem dygn fick jag plötsligt jättesvårt att andas och åkte in till akuten. Det kändes inte som att jag fick in nån luft och jag blev väldigt rädd. Jag domnade också i fingrarna och läpparna och tappade lukt- och smaksinnet helt. Jag hade sett många berättelser om personer som behövde sövas och läggas i respirator. Till och med dog. Hur skulle det gå för mig?
Jag fick låna en syremätare av en kollega. Den lugnade mig, även om jag blev lite manisk på att mäta. Jag låg hela tiden inom det tillåtna spannet och efter ungefär tre veckor kände jag mig lite bättre. Men jag hade fortfarande väldigt ont i huvudet, somnade mest hela tiden och var helt utan ork. Minsta lilla ansträngning, som att gå upp ur sängen, gjorde mig andfådd. Ibland tog jag korta promenader för att hålla igång men jag låg mest i sängen. Jag var helt enkelt för svag för att göra mer än så.
Jag var sjukskriven i sju veckor. Efter nästan ett halvår kan jag fortfarande inte jobba som operativ brandman. Jag jobbar på kontoret, och det är också kul, men jag längtar efter att komma tillbaka till den vanliga tjänsten. Kanske om några veckor.
Jag är ju van att träna en hel del, åkte Vasaloppet i mars och nu går min gräns vid en kvarts promenad två gånger om dagen. Att gå i trappor gör mig helt slut och om jag cyklar eller promenerar mer än en kvart får jag problem dagen efter. Det är som att någon trycker hårt över bröstet och jag får inte ordentligt med luft i lungorna.
Jag trodde verkligen inte att jag skulle drabbas så hårt. Men covid kan drabba vem som helst. Jag hoppas att min berättelse gör att ni som läser, tänker till och skyddar er och de runt omkring oss.
Just nu sprids smittan mycket hos ungdomar. I Stockholm är antalet smittade på nivåer som liknar de i våras och även i Uppsala ökar antalet smittade. Hjälp oss att sprida Daniels berättelse till de yngre. Tillsammans minskar vi smittspridningen!
Fruktansvärd huvudvärk i flera veckor. Svårt att andas. 40 graders feber i 4 veckor. Tove blev sjuk i covid-19 i mars och har fortfarande problem med orken efter ett halvår.
Jag hade lite torrhosta och låg feber. Det påverkade inte särskilt mycket men eftersom min man hade covid-19 så testade jag mig. Jag hade det också och under några dagar utvecklades symtomen till en ordentlig influensa. Jag hann tänka ”är det inte värre än så här”. Men sen slog det till.
Alltså den huvudvärken var värre än nåt jag upplevt. Det enda jag kunde göra var att sova och fokusera på att andas. Jag svarade knappt på tilltal, orkade bara sova. Jag själv insåg inte hur sjuk jag var men mina anhöriga såg och tog mig till sjukhuset.
Jag hade extremt dåliga värden. Sänkan, som ska vara ungefär 5, var 229. Och syresättningen i blodet var också dålig, det var därför jag hade en sån huvudvärk. Jag kunde helt enkelt inte andas ordentligt, fast jag inte tyckte att det var ett så stort problem.
Jag låg på sjukhus i 5 dygn innan jag tjatade mig till att få åka hem. Men efter någon dag hemma blev jag sämre igen och vi åkte in igen. Snabbmätningen av sänkan visade igen över 200, jag hade en kraftig lunginflammation. Jag fick antibiotika och blev bättre men jag fortsatte att ha uppemot 40 graders feber i 18 dagar.
Efter 4 veckors sjukskrivning började jag jobba heltid igen. Men det funkade inte. Jag hängde inte riktigt med; jag var som i en bubbla och hade svårt att koncentrera mig. Jag var också väldigt trött. Så jag blev sjukskriven på halvtid fram till min semester.
Det är bättre med koncentrationen nu men jag är fortfarande väldigt trött. Jag har testat mig för antikroppar och det har jag. Men jag är mycket mer försiktig nu än jag var innan jag blev sjuk. Det bör du också vara, viruset slår väldigt olika. Jag har inga underliggande sjukdomar eller är i någon annan riskgrupp. Läkarna kan inte svara på varför jag drabbades. För vissa är det bara som en förkylning, andra hamnar i respirator eller till och med dör. När vi fick veta att Adam Alsing dött till följd av covid-19 slog det mig att det kunde ha varit jag.
Vi måste fortsätta att följa folkhälsomyndighetens råd för. Stanna hemma om du är sjuk, tvätta händerna, nys i armvecket och håll avstånd.
Just nu är det hos den yngre generationen som viruset ökar mest, hjälp oss gärna att sprida Toves berättelse till dem. Tillsammans minskar vi smittspridningen!