Behovet av samarbete

Flera av Sveriges kommuner arbetar med att ställa om till åldersvänliga städer och samhällen, detta är ett arbete som involverar hela samhället på alla nivåer. Enligt Emma Matsson, utvecklingsledare för Åldersvänliga Göteborg behövs det ett nationellt grepp i åldersrelaterade frågor. Kommuner och organisationer kan prestera och åstadkomma mycket, men frågorna behöver komma in i riksdagen och regeringens departement, en nationell strategi behövs likt den som finns i Norge. Genom att ta steget och även arbeta tillsammans nationellt kan vi skapa fantastiska förutsättningar och frigöra resurser för allt som behöver hända lokalt och regionalt där vi bor, leker, växer, utvecklas och åldras.

Nationell strategi 

WHO:s globala nätverk Agefriendly cities and communities har för närvarande ca 1500 städer och samhällen i 51 länder i sitt nätverk, majoriteten i den europeiska regionen. Utöver nätverk, kunskapsunderlag och vägledning erbjuder WHO även specifikt stöd för länder som vill arbeta med frågorna på nationell nivå. De städer och länder som utöver lokala strategier också antar en nationell strategi för frågorna är de som enligt WHO uppnår störst effekt. Exempel på sådana länder är Norge, Irland, Nya Zeeland och Storbritannien.

Emma Matsson, utvecklingsledare för Åldersvänliga Göteborg.

Till vänster: Lars Lindberg, seniorrådgivare på Nordens välfärdscenter. Nordens välfärdscenter samordnar den nordiska delen av WHO-nätverket. Mitten: Per-Arne Håkansson, riksdagsledamot (S) samt till höger Babbs Edberg, direktör äldre samt vård och omsorgsförvaltning i Göteborg.

Åldersvänliga Norge

I Norge finns det sedan 2016 ett nationellt center för åldersvänliga frågor. Anne Berit Rafoss är projektledare för centret berättar att strategin handlar om att få äldre aktiva och involverade, inte om omsorgspolitik. Alla departement är involverade i arbete eftersom åldersfrågor berörs inom alla frågor och sektorer i samhället. Målen är att på övergripande nivå skapa åldersvänliga kommuner, lokala samfund, organisationer och verksamheter. För individer är målen att de kan bidra och delta i samhället efter deras egna önskemål och förutsättningar.  Till 2040 beräknas cirka 40 procent av befolkningen i många norska kommuner vara över 70 år. För att samhället ska fungera så krävs det att vi aktivt planerar och jobbar med frågorna.

Äldrefrågor i Uppsala kommun

Uppsala kommun har en handlingsplan och ett program för att jobba med äldrefrågor som innebär att förbättra äldres möjligheter att leva ett hälsosamt, oberoende liv och öka delaktigheten i samhället. Att få leva ett långt och friskt liv har inte bara ett värde i sig, det innebär också en vinst för samhället som kan dra nytta av äldres resurser, erfarenheter och kompetenser. Det är samtidigt en utmaning när antalet äldre i befolkningen blir fler och antalet personer som arbetar inte ökar i samma takt. För att på bästa sätt möta en åldrande befolkning utvecklar kommunen sitt arbete med andra kommuner, regionen, föreningslivet och invånarna.

- Vi måste lära oss att bli ett samhälle igen. Det sammanfattar den stora förändring som behöver komma till. Att det varken är offentlig sektor, näringsliv, civilsamhälle eller de enskilda medborgarna som kan ”lösa” frågan. Åldersvänligheten behöver bäras av alla människor överallt – oavsett epitet och roller, säger Kenny Jansson, samordnare för äldrevänlig kommun och kommunens äldreombudsman Heléne Stenlund.

Uppsala kommuns samordnare för äldrevänlig kommun Kenny Jansson; äldreombudsmannen i Uppsala kommun, Heléne Stenlund; Anna-Karin Joelsson, Boverket samt Peter Ollén, riksdagsledamot (M).

Lunchmöte i Sveriges riksdag

Som underlag och förslagsstöd för att främja utvecklingen av ett åldersvänligt Sverige presenterades ett par skrivelser ställda till utskott och inbjudande politiker. Några av de viktiga frågorna som lyftes:

• Att Sveriges riksdag, regering och departement tar äldreperspektivet på allvar och inkluderar det i allt beslutsfattande.
• Att riksdag, regering och departement utreder om det skulle vara gynnsamt även för Sverige att, likt till exempel Norge och Irland, anta en nationell plan utifrån WHO:s modell för utvecklingen av ett åldersvänligt Sverige och hur det i så fall skulle kunna genomföras.
• Att riksdag, regering och departement ser över möjligheten till fler utökade och generella statsbidrag som möjliggör långsiktiga satsningar utifrån behov inom ramen för arbete med åldersvänliga städer.
• Att riksdag, regering och departement ger exempelvis Sveriges kommuner och regioner i uppdrag att samordna en nationell konferens på temat ”Åldersvänliga städer och samhällen”

I Sveriges riksdag är medelåldern under 50 år vilket medfört att tyngden inte ligger på åldersfrågor och äldre utan mer på barnfamiljer och yngre grupper. Det är därför viktigt att åldersrelaterade frågor nu hamnar på politikernas bord och agendor.

Vi är alla förtjänta av att få leva ett gott liv hela livet. Låt oss kroka arm och tillsammans skapa ett åldersvänligare och därmed hållbart Sverige!

Mötesdeltagarna vid lunchmötet i Sveriges riksdag.