Sök efter innehåll på webbplatsen. När du börjar skriva i sökfältet kommer sökförslag att presenteras under fältet. Använd piltangenterna för att navigera mellan sökförslagen och enter för att välja något av dem.
Den här gången testar seniorpatrullen att bowla. För någon är det första gången, andra har provat tidigare. De får stöd av Uppsala Pensionärers Bowlingklubb och alla tycker att det är kul.
Det är ett härligt sorl i bowlinghallen på Fyrishov i Uppsala. Käglor faller med välbekanta dunsar, någon jublar efter en strike och på flera banor är spelare redan i gång med sina matcher. I dag får seniorpatrullen lära sig grunderna i spelet av Uppsala Pensionärers Bowlingklubb.
Men innan ett enda klot rullas iväg väntar dagens första utmaning. I skorummet pågår en febril jakt på rätt storlek.
– Jag har storlek 37, säger Gördis Hymér och tittar ner i hyllan. Men jag hittar bara ena skon. Nu får jag ge mig ut och leta.
Kjell Lind, ordförande i klubben och en av dagens guider, lugnar henne.
– Ta inte för trånga skor, välj hellre några som är lite större.
En av medlemmarna i föreningen skrattar och säger:
– Annars är det alltid bra att ha något att skylla på.
När skorna är på plats samlas gruppen vid banorna. Kjell berättar om klubbens verksamhet och vad som är viktigt i spelet.
– Man ska vara lugn och inte skrika och gapa. Och inte störa grannen. Sedan är det viktigt att man håller farten i spelet, alltså att man inte sitter och väntar utan är med även när det är inte är ens tur.
– Det är viktigt för oss att både spela och umgås. Det finns ju de som bara kommer ner hit och sitter och pratar. Vi lär känna varandra.
Nu är det dags att välja klot. Siffran på klotet visar hur tungt det är. På banan visar Roger, som tidigare varit elitspelare, hur ett första slag ska göras. Han förklarar att man ska börja bakåt med armen för att få med både sving och fart och att man har två slag på sig i varje omgång. Gördis är först ut och försöker få till en skruv direkt.
– Jag trodde den gick mot mitten men så gick det ut åt sidan. Attans.
På banan bredvid gör Håkan Svensson sig redo. Han tar fyra steg framåt och släpper klotet.
– Ja! Jag satte en strike. Jag skulle nog säga att det var tur trots att jag har provat bowling tidigare, säger han och skrattar.
Carina Edin är nästa på tur.
– Nej! Det gick ju rakt ner i rännan. Jag får köra igen.
Shiow-Lih Wu, som delar bana med Gördis, nickar igenkännande.
– Nej, min gick också rakt ner i rännan.
Kjell kliver fram och visar hur man behöver stå mer rakt när klotet släpps. Ett nytt försök från Shiow-Lih ger resultat.
– Nu gick det mycket bättre. Jag tappade farten i det första slaget men nu gick det bra.
Efter några omgångar börjar kast och steg kännas mer naturliga. Fler käglor faller och själv förtroendet växer.
– Nu går jag för spärr, säger Gördis bestämt.
Och hon lyckas, bara en kägla står kvar. Carina får också till ett riktigt bra kast och skrattar:
– Nu fick jag en strike, men jag har inte full koll på handleden så just nu är det nog ganska mycket tur.
Samtidigt hörs jubel från banan bredvid.
– Ja! Där åkte alla ner, ropar Shiow-Lih glatt.
Shiow-Lih provar bowling för allra första gången i livet.
– Det var svårt i början men sen gick det bättre och bättre och jag fick ner alla, säger hon. Jag tyckte det var lite svårt med balansen, men det var väldigt kul.
När spelet är i gång på allvar kommer också minnena fram. Någon frågar om Carina har varit här och tjuvtränat eftersom det går så bra för henne.
– Haha, ja jag spelade på Brunnsvik på kvällarna för 45 år sedan. Men det var ju jättelänge sen, säger Carina och tar upp nästa klot.
Håkan funderar över vad som är svårast i spelet.
– Jag tycker det svåraste är att få till en riktigt bra skruv. Antingen blir det för lite eller för mycket.
Gördis minns hur det var förr.
– Jag spelade det här väldigt mycket på 60-talet. Det här var som ett andra hem. Men det var länge sedan nu. Jag har lite problem med axeln men jag tycker det gick bra i dag.
När passet börjar lida mot sitt slut reflekterar deltagarna över upplevelsen. Carina lyfter särskilt den sociala delen.
– Det här gänget verkar vara ett härligt bra gäng. De verkar ha kul ihop och det är viktigt i vår ålder. Även om man inte är vid full vigör så kan man göra det här, alla gör det på sin nivå. Det kräver lite balans men annars tror jag att det här passar alla, säger Carina.
Gördis, 82 år: 5
– Det här var väldigt kul.
Carina, 67 år: 5
– Kul med lite tävlingsmoment och enkelt att komma igång.
Shiow-Lih, 69 år: 5
– Första gången jag prövar det här och det var så kul.
Håkan, 66 år: 4
– Kul att väcka till liv gamla ungdomsminnen.