Sök efter innehåll på webbplatsen. När du börjar skriva i sökfältet kommer sökförslag att presenteras under fältet. Använd piltangenterna för att navigera mellan sökförslagen och enter för att välja något av dem.
Från blodiga maktkamper och kungakröningar till samisk samtidskonst och starka livsöden. När seniorpatrullen besökte Uppsala slott inför Kulturnatten 12 september blev det en dag som väckte både tankar och känslor.
Första stoppet blir museet Uppsala slottshistoriska.
– Välkomna hit, säger guiden Hanna Kronblad och samlar gruppen i entrén.
Hon pekar ut genom fönstret mot Domkyrkans torn och kullarna bortanför.
– Visste ni att Gamla Uppsala faktiskt går att se härifrån om man tittar till höger om Domkyrkan?
Seniorpatrullen följer med genom lokalerna där Uppsalas historia växer fram genom kungar, kröningar och blodiga maktkamper. Vid berättelsen om Erik XIV:s kröning och den långa röda mattan som sägs ha sträckt sig hela vägen från slottet till domkyrkan, börjar Carina Edin snabbt räkna.
– Mattan borde ju ha varit minst 120 cm bred om de gick två och två. Man räknar ju ungefär 60 centimeter per person.
– Det kan inte ha varit billigt, fyller Gördis Hymér i.
Vid föremål från Sturemorden blir stämningen mer dämpad. Gördis tittar på den blodiga skjortan som finns bevarad från händelsen.
– Fy vad grymt det var på den tiden.
Samtidigt blandas historien med lekfullhet när seniorpatrullen får prova den silvertron som är en kopia av tronen på Stockholms slott. Shiow-Lih Wu lyser upp när samtalet kommer in på Uppsalas betydelse genom historien.
– Jag blir så stolt över Uppsala när jag hör allt det här. Jag som är ordförande i Taiwans kulturförening tar alltid med gäster hit. Tänk vad mycket som har hänt här i staden.
Efter besöket på Slotthistoriska går gruppen vidare över borggården till Uppsala konstmuseum där museipedagogen Andreas Åkerlind väntar.
– Vi har ungefär 120 000 besökare varje år. Inriktningen för oss är modern och samtida konst, berättar han.
Bland de första verken som patrullen möter finns en målning av Uppsalabon Gusten Widebäck från 1940-talet.
– Det här är en typisk vardagsbild från den tiden. Väldigt mycket 40-tal, säger Carina.
Men det är i den samiska delen av utställningen som gruppen stannar längst. Framför konstnären Britta Marakatt-Labbas broderi ”På väg” böjer sig Shiow-Lih nära verket.
– Åh vad duktig hon är. Vilket handarbete. Och vilket fint namn, ”På väg”.
– Den är väldigt vacker. Jag bara njuter när jag ser den, säger Gördis.
Carina blir eftertänksam.
– Jag fick direkt hemlängtan. Jag är ju norrlänning och har varit mycket i de här trakterna. Jag har samiska vänner och bekanta.
Lite längre in förändras känslan igen. Framför Katarina Pirak Sikkus verk om rasbiologins övergrepp mot samer blir Carina märkbart berörd.
– När man tänker på vad som har hänt så är det bara så fruktansvärt. Jag har bekanta som berättat om hemska saker. Här kom det nära. Men det här behöver också lyftas fram, för än i dag behandlas samerna dåligt.
Efter en lång stund bland historia, konst och berättelser är seniorpatrullen överens om att Uppsala rymmer betydligt mer kultur än många kanske tänker på i vardagen.
– Slotthistoriska är väldigt bra och hit vill jag ta med barnbarnen. Så spännande och fina lokaler. Som pensionär kan man faktiskt vara upptagen varje dag, säger Gördis.
Shiow-Lih håller med.
– Kulturnatten är väldigt bra om man vill ha mer kultur. Jag brukar bjuda hit kompisar från både Stockholm och Gävle och alla är så glada när de kommer hit.
När seniorpatrullen lämnar slottet och blickar ut över Uppsala igen är det tydligt att dagen handlat om mer än bara tavlor och historiska årtal. Kultur blev ett sätt att minnas, känna och upptäcka sin egen stad på nytt.