Åldrande befolkning

Under kommande decennier riskerar Sverige, i likhet med stora delar av Europa och världen, att stå inför betydande utmaningar med en åldrande befolkning och ett otillräckligt skatteunderlag för finansiering av välfärden. När vi lever längre och föder färre barn förändras åldersstrukturerna. De äldre kommer att öka både numerärt och i relation till antalet personer i arbetsför ålder. Den så kallade försörjningskvoten stiger, vilket innebär att färre behöver försörja fler. Samtidigt är Uppsala en av Sveriges snabbast växande kommuner och har med stöd av universiteten en jämförelsevis ung befolkning.

I Uppsala kommun förväntas försörjningskvoten stiga från dagens 64 till 72 innan 2030, framför allt till följd av en åldrande befolkning men också på grund av ett ökat barnafödande. Det innebär att för 100 kommuninvånare i yrkesverksam ålder 20-64 år kommer det framåt 2030 finnas 72 kommuninvånare som inte är i yrkesverksam ålder, det vill säga barn och ungdomar i åldrarna 0-19 år eller invånare 65 år och äldre.

Sverige som helhet har redan nu en försörjningskvot på 74. I jämförelse med riket har kommunen en fördelaktig position, men påverkas ändå genom det kommunala inkomst- och skatteutjämningssystemet av en nationellt sett åldrande befolkning. Allt annat lika blir effekten att mer resurser kanaliseras till demografiskt mer utsatta kommuner, vilket minskar handlingsutrymmet för kommuner som Uppsala. 

Figur: Åldersfördelning och försörjningskvot i Uppsala kommun.

Figur: Åldersfördelning och försörjningskvot i Uppsala kommun. Försörjningskvoten visar hur stor gruppen som ska försörjas (0-19 år och 65+ år) är i förhållande till de som ska försörja (20-64 år). Källa: Kommunprognos 2017

På arbetsmarknaden pågår ett generationsskifte. De sista personerna av de stora, inflytelserika 1940-talistkullarna lämnar arbetslivet för att gå i pension. För många arbetsgivare innebär det en förlust av medarbetare med lång erfarenhet och bred kompetens. Pensionsavgångarna innebär samtidigt en möjlighet att komma tillrätta med strukturella obalanser på arbetsmarknaden och kan göra det lättare för till exempel ungdomar och utrikes födda att få arbete.

En ökad förvärvsfrekvens i åldrarna 65-74 år kan förväntas lindra effekterna av en åldrande befolkning och bidra till att stärka kommunens ekonomi. Möjligheterna är särskilt gynnsamma i en tjänstebetonad ekonomi som Uppsalas, med många arbeten som snarast bidrar till att hålla äldre aktiva än att slita ut dem. Men det förutsätter att arbetsgivare ser gruppen som den resurs den är och tar tillvara de äldres kompetens och erfarenheter.

Figur: Arbetsdeltagande i befolkningen 65-74 år, Uppsala kommun.

Figur: Arbetsdeltagande i befolkningen 65-74 år, Uppsala kommun. Källa: SCB.1 

Förändringar i åldersstrukturen inverkar också på konsumtions- och boendemönster och ställer nya krav på samhällets organisation och fördelning av resurser. 1940-talisterna är en stor grupp som närmar sig de åldrar där fler behöver hjälp med allt mer. Detta ökar kostnaderna, vilket ger behov av effektiviseringar, nytänkande, strukturförändringar och nya vårdlösningar. En ökad samverkan med bland annat primärvården inom Region Uppsala är centralt. I detta finns också nya affärsmöjligheter, vilket är en möjlighet för Uppsalas näringsliv med stark närvaro inom life science. 

Så kan Uppsala kommun arbeta för att hantera en åldrande befolkning

I kommunens omvärldsanalys 2018 handlar trenden om generationsskifte, stigande försörjningskvot och ökade vårdbehov. Den åldrande befolkningen sätter press på kommunen, såväl ekonomiskt som verksamhetsmässigt, och kräver såväl förberedelser som nytänkande. Kommunen kan arbeta för att hantera en åldrande befolkning på flera sätt. Till exempel genom att:  

Även om försörjningskvoten planar ut efter 2030 så kvarstår kostnadstrycket i de personalintensiva verksamheterna. Kommunen behöver tänka och arbeta annorlunda samt öka samverkan med bland annat Region Uppsala för att stärka produktiviteten och möta de långsiktiga utmaningarna kopplade till en åldrande befolkning och en ökad försörjningsbörda.

En dubblering av antalet invånare som är över 80 år gamla till 2030 kräver en utökning inom alla delar av äldreomsorgen, men särskilt inom demensvård och demensboende. De ökade behoven innebär en möjlighet för nya grupper att etablera sig på arbetsmarknaden. Kommunen behöver ha lokal- och kompetensförsörjningsplaner, utveckla nya arbetssätt och använda ny teknik för att säkerställa kapacitet, effektivitet och kvalitet

Många av Uppsalas äldre är livskraftiga högt upp i åldrarna och det finns goda möjligheter för äldre att arbeta på ordinarie arbetsmarknad, inom frivilligverksamheter eller inom kultur- och föreningslivet. Kommunen behöver verka för att det blir enkelt och förmånligt att arbeta som äldre.

Generationsskifte på arbetsmarknaden för med sig stora behov av rekrytering. Det innebär en utmaning för många verksamheter men också en möjlighet för exempelvis utrikes födda och unga att etablera sig på arbetsmarknaden. Tydliga riktlinjer, stöd och utveckling i arbetet samt en allmänt god personalpolitik är viktigt för att kunna rekrytera, behålla och utveckla den kompetens som krävs inom kommunen.

Fler äldre ökar behovet av anpassning i den byggda miljön och av färdmedel, bostäder, verksamheter och aktiviteter. Det möjliggör för fler att bo längre hemma och klara sig på egen hand eller med begränsat stöd. Kommunen behöver möta detta genom att stärka äldreperspektivet i sin planering och ha beredskap för en ökad efterfrågan på bostadsanpassningsbidrag.