Kakor på uppsala.se

Vi använder nödvändiga kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera.

Vi skulle vilja sätta lite fler kakor för olika funktioner som hjälper dig som användare.
Vi vill också sätta kakor för statistik så vi kan analysera och förbättra webbplatsen.
Du kan när du vill ändra dina inställningar.

Vårdhundarna som gick på export

Att närheten till djur får oss att må bättre och bli mindre stressade har vi länge vetat om. När Mia Boevie tog med sin boxer till jobbet började en ny resa i hennes liv. Sedan dess har hon arbetat med att ta fram en kvalitetssäkrad metod för utbildning av vårdhundar. Metoden har nu blivt standard även utanför Sverige och används även på läshundar som hjälper barn med lässvårigheter.

Till vänster, en hund som lägger tassen på en äldra kvinna. Den ädre damen sitter på en stol i mitten. Till höger står en kvinna i lila fliströja.

Det började med att Mia Boivie en dag 2007 inte fick tag i hundpassning för sin boxer Bosse. Hon tog då med honom till sitt jobb i dagverksamheten för personer med demenssjukdom i äldreomsorgen.

– Vi hade svårt att få de personer som besökte dagverksamheten att gå ut. Redan när jag kom in med Bosse blev det diskussion bland brukarna – alla fem ville gå med och hålla i kopplet. Efteråt satt han mellan damerna när de löste korsord. Då slog det mig – han hjälper dem, säger Mia.

Enklare för personalen

Och Bosse gjorde även arbetet enklare för personalen. På den tiden fanns det inga metoder eller utbildningar för vårdhundar. Hon mailade info@uppsala.se och berättade om sin hund. Mia började erbjuda sina tjänster till fler delar av vården i Uppsala. Sedan dess har hon tillsammans med några andra nyckelpersoner tagit fram en kvalitetssäkrad metod för arbete med vårdhundar vilken även har legat som grund för utbildning av vårdhundar i Sverige. Mia har varit en del i framtagandet av en svensk standard, den första standarden för hund i Sverige.

När hon först började att testa metoden gick hon utanför de vanliga rutinerna, till stor del på sin fritid. Insatserna var redan från början dokumenterade med tydliga syften och mål.
Carolina Castillo, enhetschef för kvalitetsenheten inom vård- och omsorgsförvaltningen, såg att det fanns många vinster med vårdhundarna. I samband med en upphandling väcktes frågan om att sprida vårdhundarna till fler verksamheter.

Viktigt att visa på kvaliteten

– Det räckte inte med bara en vårdhundsförare för att täcka ett bredare behov. Vi ville visa på kvaliteten, det förenklades av att det redan fanns en utarbetad rutin för enheterna och utbildning för remisskrivning. Utvärderingsprocessen var viktig för att det skulle bli tydligt från början att det inte bara skulle vara ett trevligt inslag med hundarna, säger hon.
Implementeringen gick annars relativt enkelt, enligt Carolina. Den största utmaningen var budgetfrågan, om verksamheten hade råd med vårdhundarna och förarna.

– De fick inte kosta mycket. Hur ska man hitta en bra mätmetod och sätta ett pris och ett värde på vården, hur ska vi räkna på vad den ger, inte bara den upplevda känslan? Det har vi ännu inte riktigt lyckats visa. Kunde jag bevisa effekten i pengar hade det varit mycket enklare, men man måste hitta andra sätt att motivera.

Utvecklat metoden i flera år

– Vi var ju inte skyldiga att göra detta, men vi kände att vårdhundarna tillförde så mycket att vi ville göra det. Nu har vi under flera år utvecklat metoden och tittat på i vilka andra sammanhang som hundarna kan användas. Det är viktigt att ha en vision om vad vill man uppnå och inte ge upp, att våga testa nytt, säger Carolina.

Sedan starten har Mia fått enorm respons – från brukare och patienter, från vårdpersonal och chefer.

– I dag var jag och hunden ute med en kvinna som är 99 år, plötsligt rycker hon ut armarna och ropar: "Tjoho, jag känner mig som 70 igen!". Den glädjen hos de enskilda är belöningen. Då tycker jag att det här är riktigt bra, säger hon.

Läs om vårdhundar i Uppsala

Film – Vårdhund ett sätt att jobba med inovation

Filmens längd är cirka 3 minuter.