Barnen placerar ut apelsiner på det som de vill behålla och citroner på sådant de inte gillar i Valsätraparken.

Annika Carlgren får springa för att hinna med förskolebarnen över kullarna i Valsätraparken. De placerar ut apelsiner på platser som de tycker om och citroner på sådant de ogillar. Cykelkarusellen får flera apelsiner och taggbuskarna citroner.

– Det var min kollega Henrik Ljungman som kom på idén med frukterna. Det är numera också lag på att involvera barnen i utveckling av deras miljöer och vi ville testa lite nya grepp.

Valsätraparken var en välbesökt men sliten park. Den anlades på 1970-talet och sedan dess har mycket ändrats kring hur man använder och driftar parker och lekplatser. Det var hög tid för upprustning, men utan att förlora de värden som ändå fanns.

– Det är en utmaning för oss på kommunen är att skapa driftseffektiva, varaktigt hållbara och funktionella lekplatser och parker. Samtidigt är det lika viktigt att platserna genom god gestaltning upplevs som attraktiva och trygga, säger Annika.

Statligt bidrag till medborgardialog

Stadsbyggnadsförvaltningen arbetar med olika former av medborgardialoger i sina projekt. Till upprustningen av Valsätraparken fick kommunen statliga medel från Boverket riktat mot utemiljöer i socioekonomiskt utsatta områden.

– Det gjorde det möjligt göra en mer omfattande medborgardialog. Vi ville få chans att nå de som i vanliga fall har ett begränsat inflytande i mer formaliserade dialoger kring stadsutveckling. Vi ville också skapa en grund till ett lokalt engagemang och känsla av delaktighet i parkens utveckling.  

Teamet träffade barn från omkringliggande skolor och förskolor.

– Målet var att dels få fram det som barnen tyckte om på platsen och ville bevara och dels det de inte tyckte om och inte ville ha kvar. Vi ville också veta vad barnen önskade ha i sin framtida park.

Barnen ritade sin drömpark

På plats i parken tillsammans med förskolegrupperna hade teamet förberett ”sura” citroner och ”glada” apelsiner som barnen fick placera ut på olika platser och sedan förklara varför de lagt dem där och varför de var glada eller sura. I en andra del av dialogen med förskolan följde teamet med barnen till förskolan där de fick rita sin drömpark.

– Som den som gestaltar parkens utseende har jag ju självklart en bild av vad jag tycker behövs göras. Men i och med att jag enbart är en av alla de medborgare som ska använda parken, så är den här formen av direkta dialoger helt fantastiska att göra. Barnen som är nästan dagliga användare av parken är med och påverkar hur den ska se ut i framtiden. Jag kan inte få bättre input av önskemål och behov, säger Annika.

Stadsbyggnadsförvaltningen har under några år kunnat se vad medborgardialog med barn och ungdomar har lett till i olika parkprojekt.

– Medskapande genom dialogarbete har bidragit till mindre skadegörelse i våra utemiljöer. Barnen är ju också de som i framtiden ska vistas och företräda som goda exempel i hur man använder våra gemensamma parker och platser.

”Bättre än stadsparken”

Just i Valsätraprojektet har stadsbyggnadsförvaltningen redan fått positiv respons från förskolan och skolan i området. Förutom att skolan använder parken i sin undervisning, så har man också pratat med barnen om hur man tillsammans kan hjälpa till att hålla parken fin och få den att hålla länge.

–  Barnens kommentarer som ”min park”, ”den är bättre än stadsträdgården” och ”Jag ska vara här hela sommaren” bådar gott inför framtida parkprojekt.

Film – Valsätraparken – lekplats i Uppsala

Filmens längd är cirka 2 minuter.