Bekämpning av jätteloka

Kommunen kartlägger och bekämpar jätteloka som växer på kommunens mark. Detta sker med hjälp av anmälningar från allmänheten och egna parkentreprenörer. En långsiktig bekämpningsplan pågår sedan våren 2016.

Jättelokan är farlig på grund av att den innehåller furokumariner som påverkar hudens känslighet för solljus. Om du får växtsaft på dig och sedan vistas i solen kan du få brännblåsor. Undvik brännskador genom att inte gå för nära jättelokan.

Du som själv äger mark bör även bekämpa jättelokan på din mark.

Ladda ner en folder om jättelokan. (PDF, 186 KB)

Felanmäl områden med jätteloka

Skicka in tips på var du sett jättelokan växa, gärna med bifogad karta.

Innan du felanmäler bör du

  • kontrollera att du inte förväxlar jättelokan med likande växter
  • titta på kartan över kända områden med jätteloka och se om området redan finns utmärkt på kartan.

Felanmäl område med jätteloka

Se karta över kända områden med jätteloka

Kännetecken och förväxlingsarter

Det främsta kännetecknet för jätteloka är att den är betydligt större än sina förväxlingsarter. Släktingen björnloka finns naturligt i Sverige men är mycket mindre. Den ger också brännskador vid beröring, men den varken sprider sig eller tar över växtlighet på samma sätt som jättelokan.

Även kvanne, strätta och större hundkäx som är helt ofarliga kan misstas för jättelokan. I illustrationen här nedan kan du se jättelokan i jämförelse med björnlokan och kvanne/strätta.

Storleksillustration, Jätteloka

 

Från vänster: Björnloka cirka 1 meter hög, Kvanne/Strätta cirka 2 meter hög och Jätteloka cirka 3 meter hög.

Att ta bort jätteloka

Det är viktigt att bära skyddskläder vid bekämpning. Det här är bra att tänka på:

  • Bär vattenavstötande plagg och skor.
  • Bär skyddsglasögon eller visir.
  • Bär vattenavstötande handskar.
  • Skölj av kläder efter bekämpning.
  • Använd inte trimmer eller röjsåg som virvlar upp växtsaft.
  • Bekämpa helst när det är mulet.
  • Bekämpa helst vid uppehåll, för att minska risken för stänk. Blöta kläder suger dessutom lättare åt sig växtsaft.
  • Ha med tvål och vatten om du utsätts för växtsaften.
  • Oavsett bekämpningsmetod ska växten bekämpas minst 2–3 gånger per år för ett lyckat resultat. Frön kan finnas kvar i marken i upp till 5 år.

För att ta död på plantan ska du helst agera tidigt på våren och gräva upp hela växten. Har den hunnit växa till sig kan du gräva av stjälken minst 10 centimeter under markytan. Kom ihåg att kemiska växtskyddsmedel kräver behörighet och i vissa fall ska anmälas till miljöförvaltningen.

Läs mer om kemiska växtskyddsmedel och ansök om behörighet 

Om du ser en jätteloka som redan hunnit växa sig stor – klipp av knoppar och blommor för att förhindra spridning. Tänk även på att var noga med att inte lämna kvar några avhuggna knoppar och blommor på marken. Lägg dem i en plastsäck, knyt ihop och släng som brännbart avfall på återvinningscentralen eller i hushållssoporna.

Om du får växtsaft på huden

Jättelokan, och dess närmaste släktingar, har växtsaft som gör huden känslig för solljus. Symptomen är kraftig hudirritation, rodnad och blåsor som kan vara mycket smärtsamma. Får du växtsaft på dig, tvätta direkt med tvål och vatten. Skydda huden mot solljus under en vecka.

För mer information kan du kontakta Giftinformationscentralen eller besöka 1177 vårdguidens webbplats.

Fakta om växten

Jättelokan är en hög, mycket kraftig ört med meterlånga, bredflikiga blad som har långa, grova och håriga skaft. Vanligen blir den 2-3 meter hög. Stjälkarna är grova, rödfläckiga och håriga. Små, vita blommor sitter i flockar samlade i en uppemot 50 centimeter bred sammansatt flock. Jättelokan blommar i juni och juli.

Jätteloka, Jättebjörnloka