15 juni - 9 oktober 2011
Om utställningen
Utställningen Vänskapsband vill visa och sätta fokus på de konstnärsgrupper som har funnits i Uppland under 1900-talet fram till idag. Finns det likheter och skillnader över tid? Grupperna kommer och går, det konstnärliga uttrycket färändras, men kanske är skälen till att arbeta i grupp desamma?
Gusten Widerbäck (1879-1970), Motiv från Ängsskär, Ingarö, 1898. Olja på duk.
De allra första konstnärsgrupperna känns igen från förra sekelskiftet med Bruno Liljefors och kretsen kring honom. Samma konstnärer som också medverkade i de tryckta utgåvorna "Med pensel och penna" och UNT:s julnummer. Konstnärerna var Tore Wahlström, Gusten Widerbäck, Manne Ihran, Olof Thunman och Werner Sundblad. Under 1900-talets första hälft bildar uppsalagruppen, Vaksalaskolan och de tidiga modernisterna grupperingar. Sedan förändras konsten och tar sig nya uttryck. Under de radikala och samhällskritiska 1960- och 70-talen formas konstnärsgrupper utifrån kamratskap och genom fria sammanslutningar. Här ser vi bland annat Sten Eklund, C Göran Karlsson, Jonas Englund, Jan Ewemo, Lasse Hellström, Adrian Honcoop, Norbert Faber Mikenda och Joaquin Rosell. Under 1990- och 2000-talen står de kvinnliga konstnärerna i fokus och bildar grupper som K5 och HAKA.
Nedan redovisas några av de tydligaste grupperingarna som varit aktuella i Uppland och som också varit mest omskrivna och recenserade och därmed lättast identifierbara under det gångna seklet.
Liljefors och kretsen kring honom
Eftersom Bruno Liljefors föddes och växte upp i Uppsala var det också här han vandrade i markerna och hittade sin motivkrets, den vilda, otämjda naturen; fåglarna, hararna, rävarna och utblickarna över landskapet. Kretsen av konstnärer som slöt sig till Bruno Liljefors och som följde honom var bl a Gusten Widerbäck, Tore Wahlström och Werner Sundblad. Gusten Widerbäcks syster var ingift i den liljeforska familjen, så det föll sig naturligt att mötet med Bruno Liljefors inspirerade Widerbäck att börja måla.
Med pensel och penna
Kulturtidskriften ”Med pensel och penna” utkom i några nummer under åren 1904 och 1905. Den unge uppsaliensiske tidningsmannen Erik Ljungberger blev huvudman och initiativtagare till tidskriften som trycktes på hans fars
J. August Johanssons tryckeri. Tidskriften var ett äventyrligt företag med unga okända förmågor som skulle fylla spalterna. Den populäre juristen och konstnären Axel Lekander bidrog med burleska teckningar ur studentlivet. Till tidskriften knöts konstnärerna och illustratörerna Olof Thunman, Gusten Widerbäck, Tore Wahlström, Werner Sundblad och Manne Ihran som under denna tid gjorde karikatyr- och skämtteckningar. Tidskriften innehöll aktuella kulturartiklar, konst och litteratur. Till tidskriften knöts även konstnärer utifrån, bl a Oscar Andersson (O.A.), John Bauer och Werner von Heidenstam. ”Med pensel och penna” hade ekonomiska svårigheter under sin korta livstid och det var just ekonomin som slutligen gjorde att tidskriften lades ned.
UNT:s julnummer
Ungefär vid samma tid gav Upsala Nya Tidning ut de s.k. julnumren, en specialutgåva som utkom en gång om året i juletid under perioden 1906 fram till 1950. Julnumren innehöll artiklar med folkloristisk anknytning, folkseder, bygdehistoria, visor och dikter och illustrerades i stort sett av samma konstnärer som i tidskriften”Med pensel och penna”.
Qvarnbo
Bruno Liljefors hade under slutet av 1800-talet sin ateljé i Qvarnbo strax utanför Uppsala. Efter 10 år flyttade Liljefors från Qvarnbo till Mörkö i Sörmlands skärgård och konstnärsparet Mathilde Wigert-Österlund och John Österlund övertog Liljefors ateljé. De flyttade senare till Uppsala där de höll salong och där många uppsalakonstnärer och författare samlades för att diskutera och umgås med varandra. Dessa sammankomster ledde också till att konstnärerna började ställa ut tillsammans och flera nya grupperingar bildades.
Uppsalagruppen och Vaksalaskolan
Konstnärer som ställde ut utanför Uppsala benämndes många gånger ”Uppsalagruppen”. Konstnärerna Manne Ihran, Jonas Lindkvist och Ernst Nilsson ställde ut flera gånger tillsammans som Uppsalagruppen, 1916 i Stockholm och 1934 i Örebro, Gävle och Karlstad. Ernst Nilsson var en stadsskildrare i motsats till de andra landskapsmålarna. I en serie träsnitt fångade han det sorglösa studentlivet i Uppsala och blev mycket omtyckt i akademiska kretsar. Jonas Lindkvist var landskapsmålare men är kanske ändå mest känd som grafiker. Han ingick även i gruppen som kallades Vaksalaskolan, efter att han flyttat ut till Årstatrakten. Gruppen leddes av Gusten Widerbäck.
Modernisterna
Den modernistiska konstens pionjärer i Uppsala på 1940-talet var Gustaf Fängström, Carl-Herman Wettervik, Harald Markson och Lars Kemner. Alla fyra konstnärerna reste till bl a Frankrike, Holland och Spanien. Gustaf Fängström var en sökare. Han lät sig påverkas av de intryck han fick i möten med konsten i de stora museerna på kontinenten, i de pittoreska byarna och i de spännande kuperade landskapen i Sydfrankrike. Fängström, Wettervik, Markson och Kemner kom alla att utvecklas från att ha arbetat med föreställande konst till att gå över till en mer abstraherad bildvärld.
Den unga generationen på 1960-talet
De tre vännerna Jonas Englund, C Göran Karlsson och Sten Eklund var jämngamla och bodde under tonåren i Uppsala. Här möttes de, arbetade och ställde ut tillsammans. De fick sin utbildning i Stockholm. Till dessa tre anslöt sig Jan Ewemo och Lasse Hellström. 1960-talet var radikalt och nytänkande och det återspeglade sig även i konsten som var intellektuell, ställningstagande och politisk. Jonas Englund var en skicklig och snabb tecknare, han gjorde träffsäkra porträtt, bl a på kamraten C Göran Karlsson. Han använde också sina egna barnteckningar som förlagor till målningar och grafiska tryck.
Ateljéföreningen Blomgatan 9
Parallellt med de fem unga radikala fanns Studio S på Skolgatan i Uppsala. I Studio S ingick konstnärerna Adrian Honcoop, Norbert Faber Mikenda och Joaquin Rosell. Norbert Faber Mikenda hade utbildats i England, Adrian Honcoop i Holland och Joaquin Rosell i Argentina. Gemensamt för konstnärerna var att de ville pröva på nya sätt att arbeta med fotografier och schabloner inom screentrycket här i Sverige. Det var också detta de satsade på i Studio S. De tryckte egna bilder, men tryckte även på uppdrag av andra konstnärer. Studio S övergick senare i Ateljéföreningen Blomgatan 9, där Lasse Hellström även var verksam tillsammans med Ruby Nordström, Berndt Nyberg, Henry Wallin och skulptrisen Uta Jacobs. Ateljéföreningen Blomgatan 9 var att betrakta som ett öppet hus, där vänner och bekanta kunde komma och gå, förbereda och arbeta med politiska kampanjer, demonstrationer, musik och texter; ett slags allaktivitetshus med några fasta ateljéer. När konstnärerna så småningom tvingades flytta samlades de i Grafikverkstan på Trädgårdsgatan.
HAKA
HAKA-gruppen består av de fem konstnärerna Helena Laukkanen, Agneta Forslund, Katarina Sundkvist Zohari, Anna-Karin Brus och Natasha Dahnberg. Gruppen bildades 2003 och anledningen till att de gick samman var att de trivdes med varandra, respekterade varandras konst och ”hade himla kul när de arbetade tillsammans”. Var och en har ett unikt språk och sätt att arbeta med sin konst. Tillsammans har de en stark drivkraft att förverkliga gemensamma projekt, stödja och lyssna på varandra. HAKA-gruppen fann varandra i det forna ateljéhuset i Nannaskolan och har numera gemensamma lokaler i Eklundshof, strax utanför centrala Uppsala. Gruppen har hunnit med flera gemensamma projekt, separatutställningar och offentliga utsmyckningar.
K5
Gudrun Westerlund, Annica D. Almén, Kristina Jansson, Ragnhild Brodow och Eva Källander började samarbeta med Å-resan, ett konstprojekt under sommaren 1994, där Fyrisån skulle användas i ett konstnärligt experiment. Projektet begränsades i tid från sommar till höst och i rum från Jernbron till Västgötaspången. Vattenvägen, själva färden längs Fyrisån, var en metafor för rörelsen, resan, mellan liv och död.
Projektet Loggboken från 2003-2005 var ett svensk-kinesiskt samarbetsprojekt initierat av konstnären Gudrun Westerlund. Fem svenska och fem kinesiska konstnärer skickade handgjorda dagböcker (loggböcker) fram och tillbaka mellan Kunming i Kina och Uppsala. Sammanlagt blev det ett 30-tal böcker med texter och bilder om allt från samhällskommentarer till mer vardagliga och privata händelser.
Det tredje större projektet för gruppen K 5 benämns Händelser i kök som nu visas på konstmuseet. Köket är en vardaglig miljö där såväl moraliska och politiska frågor kring mat, miljö, som familjerelationer kan utspela sig. Den yttre ramen för installationen är ett dukat långbord med serveringskupor som besökaren kan lyfta på för att se vilka hemligheter som döljer sig under kuporna.
Samtida grupper
Verksamheter som är aktiva: Uppsala konstnärsklubb som bildades 1955 är en förening för yrkesverksamma konstnärer i Uppsala. Syftet var att skapa en mötesplats för samvaro och diskussioner med likasinnade, men också för att tillsammans förbättra villkoren för konstnärer i Uppsala. Konstjord, Ekeby Ateljéförening, Upsala-Ekeby Studio samt Rackargruppen som är ett nätverk av konstnärer som arbetar tillsammans men också var och en för sig. Rackargruppens målsättning är att arrangera samtalstillfällen om kultur och kreativa processer, att hålla öppet hus dit konstnärer kan komma för att arbeta men också för att få stöd av gruppens medlemmar. Konstnärsgrupperingar som inte längre är aktiva: Ateljé IV:e våningen i Skrapan, Rum 107 på Trädgårdsgatan, Baldergruppen med konstnärsdrivna Signum K-Zon samt ateljéerna i Nannaskolan.
Sammanfattningsvis kan man säga att de uppländska konstnärssammanslutningarna tillkommit utifrån behovet att träffas och utbyta tankar och idéer. Konstnärsyrket är ett ensamt yrke, man brottas med sig själv och sina idéer. Att då få träffa kolleger och möta likasinnade och att lyssna till andras erfarenheter är stimulerande för den kreativa processen i nya projekt och arbeten. De sociala medierna och nätverksbyggandet är idag viktiga instrument för att nå ut till kulturkonsumenter och kulturarbetare i Uppland. Att mötas, att se och lära och att utvecklas har varit drivkraften för konstnärer i många generationer.
Ann-Christine Fogelberg
Intendent
Utställningen:
Curator: Ann-Christine Fogelberg
Förstudie: Åsa Thörnlund, Susanna Tabell
Tekniker: Martin Wallin, Johan Andreasson, Ronan Miossec
Grafisk form och marknadsföring: Eva Björkman
Program och pedagogik: Rebecka Wigh-Abrahamsson
Översättning: Richard Griffith Carlsson, sv-eng
Foto: Bo Gyllander, när inget annat anges