Swedish Family

23 januari - 7 mars 2010

Utställningen visas på våning 1, 3 och 4.
På våning ett t o m den 28 februari.

Anastasia Kuznetsova Ruf, Management. Kol och tempera på MDF, 2009.
Roland Persson, Mother. Silikon, 2009.

Temadag

Lördagen den 13 februari kl. 14.00-15.30
Kärnfamiljen – trygghet och tvångströja?
Samtal mellan författaren Susanna Alakoski och konstnären Knutte Wester.
Konstnären Natasha Dahnberg introducerar utställningen.

Visningar

Onsdag 3 februari 18.00
Lördag 6 februari 14.00
Lördag 27 februari 14.00

Begreppet Svensk familj

får varje rysk person att dra lite lätt på smilbanden. Det sägs att uttrycket införlivades i ryska språket under 1970-talet och det står för en frigjord och lättsinnig livsstil som förekommer bland 60- och 70-talens hippies eller swingers och även för skilda typer av okonventionella familjebildningar. I Sverige har uttrycket en helt annan och mycket mer vardaglig betydelse. Men om man vänder och vrider på begreppet infinner sig snart dess komplexitet.

HAKA

Den Uppsalabaserade konstnärsgruppen HAKA (Helena Laukkanen, Natasha Dahnberg, Anna-Karin Brus, Katarina Sundkvist Zohari och Agneta Forslund) lekte med idén att ordna en grupputställning på temat för ett par år sedan. Genom sina kontakter och etablerade samarbeten i Ryssland och med stöd från Moscow Museum of Modern Art och den svenska ambassaden i Moskva arrangerade de ett öppet seminarium för svenska och ryska konstnärer som var intresserade av att delta i en grupputställning på temat. Ämnet förde fram en rad diskussioner och definitionsfrågor kring vad som konstituerar en samtida familj och tematiken till utställningen tog form.

25 konstnärer från Sverige och Ryssland

deltar i utställningen. Somliga har producerat nya verk till utställningen och andra bidrar med befintliga verk. Alla har en omfattande internationell verksamhet, var och en representerar i sig mycket intressanta konstnärskap.

Tatiana Antoshina
Gerd Aurell
Catti Brandelius
Anna-Karin Brus, Haka
Natasha Dahnberg, Haka
Per Enoksson
Mona-Lisa Eriksson
Marina Fomenko
Agneta Forslund, Haka
Maria Ionova-Gribina
Taisia Korotkova
Maria Krasnova-Shabaeva
Anders Krisár
Nika Kukhtina
Anastasia Kuznetsova-Ruf
Helena Laukkanen, Haka
Maria Lewis
Roland Persson
Maria Pogorzhelskaia
Alexander Pogorzhelski
Katarina Sundkvist Zohari, Haka
Nina Svensson
Johan Thurfjell
Knutte Wester
Natalia Zintsova

Moscow Museum of Modern Art visade utställningen under biennalen hösten 2009. Utställningen blev mycket framgångsrik såväl publikmässigt som i den mediala responsen. Vid invigningen deltog flera tusen besökare.

Uppsala konstmuseum visar nu utställningen i en ny version. Vissa verk har bytts ut och andra har fått en ny presentation. Utställningens komplexitet och mängden av infallsvinklar har bibehållits. Familjen som en samtida samhällelig och psykologisk konstruktion har här fått djupa och omfattande analyser genom samtidskonsten.

Catti Brandelius Fertilize
Catti Brandelius, stillbild ur videon Fertilize, 2003.

På plan 1

visas verk som lyfter fram familjen som något lustfyllt, något att drömma om, som skapar framtidstro och längtan efter kärlek och sexualitet. Catti Brandelius videoverk Fertilize handlar om drivkrafterna bakom sexualiteten. Maria Pogorzhelskaias målningar av unga kvinnor som förbereder sig för fest tar fasta på lust och glädje. Maria Lewis kedjebrev bygger på kärleksbrev mellan två unga och förälskade blivande makar. Mona-Lisa Erikssons dotter leker med dockor och bygger små scener av ett vuxenliv som hon ännu bara kan fantisera om. Katarina Sundkvist Zoharis helt nya skulpturer är organiskt sensuella och hudnära. Anastasia Kuznetsova Rufs stora och imponerande kolteckningar på MDF lyfter fram det lilla barnets påverkan på de nyblivna föräldrarna. Gerd Aurells verk Be My Baby accentuerar det ansvar och den börda som åligger en ledare i en relation. Vi lever med invanda mönster för hur föräldrar leder sina barn mot ett mål som den vuxne tror är till gagn för den lille, i parrelationer dominerar en part och en annan är passiv o s v. Tatiana Antoshinas handbroderade skärmar är narrativt berättande om kvinnans roll vid födelsen och döden och de ceremonier kring detta som våra konventioner skapat. Antoshina vill utveckla alternativa ceremonier som är mer realistiska.

Katarina Sundkvist Zohari

Tatiana Antoshina

På plan 3

visas Anna-Karin Brus installation Utopia som är att likna vid en miljö och ett stilleben över en familjs vardagsrum och dokument av familjens vardagsliv under en period. Brus installation bidrar till att definiera den samtida familjen och traditioner kring familjelivet.

På plan 4

visar Nina Svensson sitt verk I don´t need a man, I have got a dog som på hennes undersökande sätt också kan sägas definiera en familj, vardagen och livssituationen. Hon har samlat in objekt från familjers kylskåpsdörrar och deras egna beskrivningar av dem själva. Maria Inova-Gribina har fotograferat 12 svenska familjer i familjeporträtt. Hon har dokumenterat hur de lever och hur familjerna är konstituerade.

I utställningen på plan 4 initieras ytterligare frågeställningar. Hur familjen påverkas av det samhälle och den kultur den bildats i är återkommande teman. Knutte Westers dokumentära videointervjuer beskriver såväl samhället som en omhändertagande familj som en organism som kan utesluta och kränka individer. Marina Fomenkos videoverk Sweet Baby är ett visuellt mönster som påminner om de invanda och nedärvda uppsättningar av beteendemönster som föräldrarna använder när de tar hand om sitt barn. Hon har använt en 40 år gammal hemvideo. Per Enokssons nätverksliknande målningar beskriver individer både framför och bakom dess fasader i komplexa system av inre och yttre behov och av andras förväntningar. Alexander Pogorzhelski lever i en storfamilj och familjens konsumtionsmönster är en fascinerande källa till hans måleri.

Taisia Korotkova, ur serien Reproduction. Tempera på pannå, 2009.

Taisia Korotkovas skickligt utförda temperamåleri visar sakliga och detaljrika laboratoriemiljöer med en cynisk underton där forskare mer eller mindre tillverkar människor. Hon beskriver ett samhälle som blir mer och mer teknokratiskt och Science Fiction-artat i takt med samtidens forskning.

Helena Laukkanen, This is our Island. Blyerts på MDF, 2009.

Familjens psykologiska botten och betydelse förmedlas i ett flertal verk. Roland Perssons skulptur Mother, en jättepumpa, väcker tankar kring moderskapet, dess relationella betydelse av beroende och medberoende. Nika Kukhtinas videoverk The Lullaby framställer moderskap som en frustration gränsande till galenskap. Anders Krisárs tre dubbelskulpturer handlar om känslomässig bindning, om attraktion och avstånd mellan en mor och son. Helena Laukkanens tre tecknade objekt, This is Our Island, handlar också om relationella frågor och om kommunikation inom och kring en familj. Hon har byggt sin installation på idiomet ”att sopa något under mattan.” Agneta Forslunds triptyk At the Sandström Family beskriver hur ett känslomässigt trauma påverkar stämningen i ett hem och en familj. Catti Brandelius litografier uttrycker på ett mycket skarpsinnigt och humoristiskt sätt en relation mellan far och dotter från dotterns födelse till pappans död.

Flera verk tar fasta på familjens betydelse som traditionsbärare och dess inneboende historia. Johan Thurfjells skulpturgrupp Good Bye Mum, Good Bye Dad visar ett hus som åldras under ett dygn. Huset kan ses som en metafor för t ex den åldrande föräldra-generationen som överlämnar husets vård till de vuxna barnen. Natalia Zintsova visar ett verk om historiska familjeporträtt som framträder och som försvinner med tidens gång. Natasha Dahnbergs stora screentryck På Flykt bygger på hennes egen familjs historia och minnet av det som tidigare hänt dem. Maria Krasnova-Shabaeva visar en organisk installation av verk på papper som berättar om en familjs historia och öde. Där finns även familjens ”monster” och orosmoln som följt med genom historien.

Mängden av infallsvinklar och angreppssätt är mycket stor. Uppsala konstmuseum kommer att fördjupa utställningen i en temadag.

Elisabeth Fagerstedt
Museichef