Miloš Šejn

ATT VARA LANDSKAP – Tillägnad Carl von Linné
Performanceinstallation, juni 2010
15 juni – 29 augusti 2010

Som en del, och ett minne, av FRIKTIONER – Internationell performancekonstfestival 2010, blir Miloš Šejns installation kvar över sommaren som en utställning på Uppsala konstmuseum.

Miloš Šejn är född 1947 och bor i Tjeckien. Han arbetar inom områdena bildkonst, performance och forskning i visuell perception och han ger workshops. Som konstnär har han varit aktiv sedan 1960-talet och har en lång lista av separatutställningar, offentliga projekt, performance, filmer, multimediakonst, essäer, texter, föreläsningar, workshops och grupprojekt bakom sig. Han har besökt Uppsala tidigare, i slutet av 1990-talet, i samarbete med SU-EN Butoh Company och med Eventa på Ekeby Quarn.

Šejns konstnärliga koncept formades i ungdomen när han genomförde många resor i vildmarken för att reflektera över ett inre behov av att komma naturens mysterier närmare och observera dess mirakel. Ända sedan början av 1960-talet har han fotograferat, tecknat av, samlat och beskrivit sina intryck av naturen under dessa vandringar. För närvarande undervisar han i blandteknik och i förhållandet mellan naturen och konsten som ett inneboende mentalt behov vid Konstakademien i Prag, och fokuserar på omedelbara kreativa möjligheter baserade på förhållanden mellan historiska förmänskligade landskap och den intakta naturen.

"Av en liknande / inte på något sätt en fiskbensstruktur, men man kan av alla bilder / av alla detaljer, korsa över till vilket rum som helst och därifrån återigen segla till / ett annat genom lager av ljud, dofter, otydliga föraningar, med / mig så suddig med skarpa detaljer, som dock snart försvinner igen, / och igen efter att ha glömt återvänder jag till det från en annan plats / man kan färdas över bibliotekshyllorna och fira sig ner till bottenlösa / skrev, där fingrar är grottor och dina tankar svävar genom / teblad i det vita havets fat / rödaktigt genom gröna sidoskott av stenar kan jag smälta in i klara ebenholts av / moln, precis som kristaller att gjuta, deras väggar är genomträngliga för flykt / jag ser ett luftskepps ribbor, / ett litet hårstrå från en periants kronblad, på insekter, fåglar, vatten, vind och regn / runtomkring, alltid runtomkring mig själv / stjärnor och jorden under mig / en blågul beröring / en lila-grön stund / i virvlande koner av mina ögon allt damm / på detta bord. // En bild av världen? snarare dess smak i min mun / stigar förbundna som silvertrådar av mögel runt min kropp, sovande i / en regnbåges mörka valv."

www.sejn.cz