1 december 2010 -
Ur Upsala-Ekeby samlingen visas keramik under temat figurativt. I utställningen visas även fotografier från bruket och delar av produktionen samt en film sammansatt av dokumentärfilmer som tillhör Uppsala konstmuseum.
Konstnärer som är representerade i utställningen
Dorothy Clough, f.1930.
Konstnär vid Gefle Porslinsfabrik som frilanskonstnär. 1956-1970.
Känd för lekfulla, fantasirika figurer och reliefer.
Ester Wallin
Frilansande konstnär, känd framför allt för sina oglaserade figurer. Upsala Ekeby 1969-70.
Göran Andersson 1935-1989.
Konstnär vid Upsala-Ekeby 1960-67. Utförde naturalistiska djurfigurer, typiska i färg och form för 1960-talet. Offentliga utsmyckningar.
Hjördis Oldfors
Konstnär vid Upsala-Ekeby 1952-59. Tillverkade populära kollektioner med övervägande abstrakta och geometriska mönster i typisk 1950-tals anda.
Mari Simmulson 1911-2000
Konstnär vid Upsala-Ekeby 1949-72. Formgav gods i spannet mellan industridesign och konstkollektion. Utformade stiliserade kvinnoansikten och figurer med kraftfull dekor.
Taisto Kaasinen 1918-1981
Verksam konstnär vid Upsala-Ekeby 1953-61. Produktionen kännetecknas av färgstarka robusta skulpturer i form av figurer, djur och abstrakta verk. Gjorde även verk för offentliga miljöer.
Vicke Lindstrand 1904-1983
Konstnärlig ledare vid Upsala-Ekeby 1942-50. En mångsidig konstnär och perfektionist med stor lekfullhet i både form och färg. Ofta djurmotiv.
Anita Rosenquist
Vid Upsala-Ekeby 1969-70. Figurer av barn.
Anna-Lisa Thomson 1905-1952
Konstnär, målare, poet, anställd vid Upsala-Ekeby 1936-52. Ett enkelt, rent gods i former med stor volymverkan kännetecknar hennes produktion.
Upsala-Ekeby
Företaget Upsala-Ekeby grundades 1886 på mark som innehöll lera, utmärkt för tillverkning av tegel och kakel. Tillverkningen av kakel för kakelugnar startade på en nivå av ca 500 ugnar om året för att öka till 30 000 under 1900-talets första decennier. År 1887 anställdes den förste drejaren för tillverkning av vaser, fat och askkoppar. Efter en bräcklig start med ekonomiska kriser i bolaget med en rekonstruktion som följd, gick utvecklingen allt bättre in på 1900-talet.
Några avgörande utställningar i Sverige och utomlands kom att få stor betydelse för utvecklingen av konsthantverket. De viktigaste var baltiska utställningen i Malmö 1914, konstindustriutställningen i Göteborg 1923, Parisutställningen 1925 och Stockholmsutställningen 1930. Under dessa årtionden gör Upsala-Ekeby också en del uppköp av andra företag, bl a av Upsala Kakelfabrik, vilket blir en vändpunkt. Företaget har nu, 1917, ca 300 anställda.
Omkring 1920 anställdes ett flertal konstnärer. Bland dem kan nämnas Gabriel Burmeister, Harald Östergren, Edvin Ollers, Einar Forseth och Allan Ebeling. Centralvärmen i våra bostäder började slå ut efterfrågan på kakelugnar och företaget började alltmer inrikta sig på tillverkning väggkakel och brukskonst.
Vinden vänder
1930 talet kom att bli en vändpunkt för tillverkningen av brukskonst vid Upsala-Ekeby. Lergodset hade alltjämt ett sämre rykte än flintgodset och den ojämna och obestämda formgivningen av godset fick företaget att knyta till sig två konstnärer, vars uppgift blev att förändra formgivningen och ge lergodset en högre status. Konstnärerna var Anna-Lisa Thomson och Sven Erik Skawonius. För att komma åt flintgodstillverkningen införlivades Gefle porslinsfabrik i koncernen 1935. Ett av problemen som konstnärerna stötte på var att deras verk endast utgjordes av original för exklusiva utställningar. Marknaden var ännu inte redo för försäljning av deras unika produkter, vilket fick till följd att den ordinarie produktionen höll en lägre klass.
1940-talet innebar för Upsala-Ekeby att den internationella handeln avstannade. Vid mitten av 1940-talet inleddes intensiva förhandlingar för att åter få igång export och import. Det fanns i landet ett skriande behov av kaffekoppar och enkla hushållstallrikar. Även om konstnärerna hade rätt stort inflytande över vad som kom ut till försäljning, fanns motsättningar mellan ledning och konstnärer om vad som var god smak och vad kunderna ville ha. 1944 kom Ingrid Atterberg som uppskattad formgivare till Upsala-Ekeby och 1949 anställdes Mari Simmulson. Bägge kom att ge starka avtryck och berika produktionen, men på helt olika sätt.
Konsthantverkets årtionde
1950-talet kom att bli Upsala-Ekebys glansperiod. Det sammanföll väl med att konsthantverkets status ökade och att Vicke Lindstrand införde en rad nya idéer under sin tid som konstnärlig ledare 1942-50. Exporten ökar världen över och köparnas intresse växer snabbt. Sven Erik Skawonius knyts nu åter som konstnärlig ledare till hela koncernen. När keramikproduktionen var som störst och mest nyskapande under 1950-talet arbetade ca 40 drejare och ännu fler gjutare vid Upsala-Ekeby. Optimismen är stor och fler konstnärer anställdes. 1955 hölls Helsingborgs-utställningen, H55 och Upsala-Ekeby var här en stor utställare. Men decenniet slutade i moll.
Slutet närmar sig
Billiga produkter började svämma över marknaden och svensk keramik fick allt svårare att hävda sig. Trots detta köpte Upsala-Ekeby ytterligare en porslinsfabrik 1964, Rörstrands porslinsfabrik. Omsättningen bland konstnärerna ökade nu och allt fler stannade bara under en kort period. Det konstnärliga fick nu ge vika för en mer standardiserad produktion.1970-talet kom att bli en enda härva av olika företagsköp och nedläggningar. Intresset för nya produkter i våra hem gjorde också att efterfrågan på väggkakel radikalt minskade under 1960-talets slut och 1970-talets början. Vi ville hellre ha plastmattor och tapeter än kakel och klinker.
Från 1973 tillverkades inget konsthantverk mer vid Upsala-Ekeby. De gamla lagren såldes ut och man satsade på annan verksamhet de sista åren, t ex glas och bestick. Vad hände? Höga löner i Sverige jämfört med andra länder brukar vara ett skäl till nedläggning. Mycket talar här istället för att företaget inte hann leverera i tid och med kvalitet när efterfrågan var som störst. Täta företagsuppköp och en breddning av koncernens verksamhet kan vara ett annat skäl. Det fick till följd att den svenska kvaliteten inte fanns längre och inte heller några konstnärer som kunde förnya produktionen. Nedläggningen 1978 var ett faktum. Fabriksområdet finns idag kvar men har moderniserats och innehåller helt andra verksamheter.
Utgångspunkten och basen i utställningen utgörs av föremål från konstmuseets egna samlingar, som donerades till museet av Proventus AB kort efter att Upsala-Ekebyfabriken lagts ned 1978. Bilder från bruket, arbetarnas och lerans historia bildar en fond till konstnärernas formgivna föremål.