6 juni – 30 augusti 2009
I Uppsala konstmuseums samling finns en hel del av den uppländska konsthistorien samlad. Ur samlingen har vi valt visa några de mest tongivande konstnärerna i Uppland, från sent 1800-tal fram till idag. Utställningen visar olika konsthistoriska epoker, från sekelskiftets nationalromantiska måleri till modernism och samtida konst. Den ger en bild av hur konstnärer i Uppland påverkats av olika strömningar och tendenser i konsthistorien, internationellt och nationellt.
Landskapsmåleri med den uppländska slätten som motiv är något man förknippar med konst från Uppland runt sekelskiftet och in på 1930-talet.
Under 1800-talet blev efterfrågan på landskapsmotiv allt större. En av orsakerna till det var de stora folkomflyttningarna som skedde då människor började lämna landsbygden för att slå sig ner i staden. Följden av det blev för många en längtan tillbaka till naturen och en idealisering av lantlivet. I Uppsala, liksom Sverige i stort, rullade industrialismen och moderniseringen av samhället på och skapade nya förutsättningar för konstnärerna.
Det svenska måleriet kring 1890 har ofta kallats nationalromantiskt. Det präglades av nationella strömningar och det svenska landskapet och folklivet lyftes fram av konstnärerna. Ser vi på de konstnärer som verkar i Uppland runt sekelskiftet och flera år framöver syns dessa strömningar gestaltade i deras konst. Framför allt är det uppländska slättlandskapet som gestaltas. Här syns ofta skymningar med olika stämningar, olika vattenkällor och månsken.
Som motrörelse mot romantiken uppstår också realismen i slutet av 1800-talet som växer fram ur ett nytt sanningskrav. Realismen tog för första gången klart avstånd från att konsten skulle gestalta en ideal skönhet som höjde sig över verkligheten. Många tongivande svenska konstnärer åkte söderut bl.a. till Paris och mötte där det nya friluftsmåleriet med egna äkta upplevelser och intryck. Den franska impressionismen gjorde avtryck, vilket också ses i konsten från uppland. Konstnärernas resande är en viktig del i hur konsten kom att utvecklas här. En annan viktig influens var konstakademien i Stockholm där flera av uppsalakonstnärerna studerade.
I det nya moderna samhälle som växte fram efter det förra sekelskiftet blev också konsten en del av det nya. I Paris, som var den tidens konstcentrum, fanns konstnärer som Pablo Picasso, Georges Braque och Henri Matisse. Många svenska konstnärer åkte till Paris för att studera för bland annat Henri Matisse. Bildkonstnärerna utmanade traditionerna och konventionerna med nya konstnärliga uttryck som de skaffat runt om på kontinenten. Isaac Grünewald pläderade för en konst där förenkling, storhet och uttrycksfullhet var grunden. Konstnärerna tog sig friheten att använda rena, klara färger, att bryta upp perspektiven och kraven på verklighetstrogenhet.
Måleriet i Sverige fick i huvudsak en koloristisk inriktning under 30-talets decennium. Uppsalas första modernister experimenterade under 1930-talet med färg och form. Men det är främst efter andra världskriget de modernistiska uttrycken gör sig gällande på allvar här i Uppsala. Då syns fler influenser av bland annat av expressionism, kubism och surrealism.
En del konstnärer under 60-talet ifrågasatte de modernistiska idéerna. Man utforskade nya uttryck och gränserna mellan de olika konstområdena. Nya konstformer utvecklades som happenings, performance och s.k. readymades (redan tillverkade föremål), m.m. Intresset för tecken i bilden, det bildspråkliga var också något som konstnärer undersökte.
I Uppsala kom det fram konstnärer som till exempel var både poeter och bildkonstnärer. Man arbetade med bilddikter, bilder av poesi som var både poetiska och illustrativa. Även området mellan konst och vetenskap utforskades. Bland andra uttryck fanns realism, som under 70-talets politiska konstepok blev social realism.
Uttrycken är många bland de samtida konstnärerna, det är som alltid svårt att se påverkan av olika strömningar i sin samtid och många av våra Uppsalakonstnärer har varit verksamma under lång tid. Konstnärer förändrar sitt uttryck och det beror på fler saker än olika trender i tiden. Som konstnär har man sitt eget konstnärskap att förvalta. Inom det utvecklas man och väljer väg.
Precis som alla andra konstnärer i historien är dagens konstnärer en del av ett sammanhang. Om man gör en jämförelse med konstnärerna som verkade i Uppland större delen av 1900-talet blir sammanhanget större och mer komplext. Idag går kommunikationen och utbytet konstnärer emellan snabbare, man har Internet, reser snabbare och verkar i en globaliserad värld. Konstnärerna som finns representerade i utställningen arbetar med olika medier, uttryck och idéer. Men visst saknas medier som till exempel digitala medier. Det beror inte på att det inte finns några konstnärer i uppland som uttrycker sig genom dessa medier, utan på att de inte ännu är inköpta till samlingen.
Åsa Thörnlund, intendent.