12 december 2009 - 17 januari 2010
Svanar vid Marielund, olja, ca 1911.
Uppsala konstmuseum presenterar uppsalakonstnären Mathilde Wigert–Österlunds (1873-1943) konstnärskap med en utställning och en katalog.
Mathilde Wigert – Österlund var en av Uppsalas främsta konstnärer. Hon föddes i Jönköping 1873 men kom så småningom till Uppsala. Hon studerade vid Konstakademien i Stockholm 1896 till 1903. Mathilde Wigert - Österlund var målare och utvecklade med tiden ett mycket känsligt och virtuost måleri. Det är framförallt med färgerna hon hittar sitt uttryck och hennes färgspel tycks ibland vara som modellerade med både hand och pensel.
Utsikt över Visby, olja, 1916-1920.
I hennes bildvärld syns tidigt nationalromantiska tendenser med motiv från Uppsala med omnejd och från Visby. Hon reste tillsammans med maken och uppsalakonstnären John Österlund till Frankrike, Tyskland, Holland, England och kom att ta intryck av konsten i Europa. Dock sa hon att ”Om jag målar, har jag min personliga stil att bygga på. Inte kan jag måla som andra”. I sitt möte med konsten kom Rembrandt, Rubens, Constable och Hammershöi att ge stora konstupplevelser. Av konstnärer som Gauguin och Munch lät hon sig dock inte imponeras. Hon lämnade senare de nationalromantiska stämningarna och hennes måleri blev mer expressivt med en mer känslomässig färgbehandling.
Predikstolen, olja, 1923.
Under ytan fanns en person med djupa, existentiella funderingar. I större delen av hennes liv fanns tidvis kontakten med den katolska kyrkan, och hon tyckte mycket om kyrkorummet med dess stämning, ljus och färgspel. Hennes drivkraft i konsten var sökandet efter att kunna uttrycka sin ”själs vibrationer” och att finna ett uttryck för henne själv. Hon sökte ”Oändligheten”, och hittade måleriet som en väg dit. Hennes färger skimrar och lyser, i färgspektrets alla färger. I det till synes enklaste, som en grå vägg, skulle färgerna vibrera:
”Pärlemor färg. Syntes av alla färgerna sammanklingande. Grått! Oskönt färglöst, sägs det. Grått – den förnämligaste färgen, den vars skönhet ej är påträngande – säga de i anden förstående. Grått, modern för alla.”
Den svarta kalken, textilcollage,
sent 1920-tal. |
 |
Skimret och färgerna kom att med tiden framträda mot en mörkare sida, då hennes liv från och med 1920-talet och framåt allt mer präglades av tvivel och oro. Mathilde vårdades på Ulleråkers sjukhus periodvis, produktionen minskade och hon ägnade sig åt författarskap. Hon provade också på andra tekniker än måleri. Flera textilier och collage skapades, bland annat den Svarta kalken, ett textilcollage skapat av mängder av olika tyger, pärlor och knappar. Verket skänktes till Uppsala Domkyrka 1931. Skimret och syntesen av färgerna fanns där också, hon modellerade som i målningarna med färgstoffet. Hon återvände ständigt till kyrkorummet och fann där något av det hon sökte. Den svarta kalken tycks samla hennes mörker som i en bön, som i en andakt. Ett kärl för hennes svartaste känslor, men inte lämnade och avvisade, utan omslutna av ljus.
En livsnödvändighet och en väg till att nå bortom tvivel och rädslor, till att finna försoning med sig själv och omvärlden, så kan Mathilde Wigert – Österlunds konstnärskap sammanfattas. Hon sökte ljuset och Oändligheten i konstens gränslösa rum.
Åsa Thörnlund, intendent Uppsala konstmuseum