Lars Kemner (1919-2007)

Det ljusa mörkret
6 maj  - 7 juni 2009

Med boken och minnesutställningen ”Det ljusa mörkret” presenterar
Uppsala konstmuseum uppsalakonstnären Lars Kemner och hans livsverk.

Lars Kemner föddes 1919 i Uppsala och lämnade oss december 2007, 88 år gammal. Han fick tidigt i sitt liv möta och följa konstnären Gusten Widerbäck som blev hans mentor och vän. Det var Widerbäck som lärde honom att se årstidernas ljus och färger över uppsalaslätten. Av stor betydelse för Lars Kemners konstnärskap var också konstnären Isaac Grünewald, hans huvudsakliga lärare på Konstakademien 1937 -1943.

Han debuterade 1935, endast 16 år gammal, hos Calle Mörner i Heminrednings lokal, Kungsängsgatan 6, Uppsala. Redan då fanns ett öga för det lågmälda och intima. I hans landskap och ateljéinteriörer kom teckningen av tingens former att bli alltmer upplösta i ljus. Man anar bergen, husen, stolen, staffliet och målningarna, och att i det enkla och anspråkslösa finns en urkraft, som genom åren går mot en frigörelse. 1980-talets målningar visar en dramatik, där ateljéns ljusdunkel blir ett motiv för Kemner att utforska, med ett mer expressivt uttryck. 
 
Den alltid elegante, propre, välklädde Lars Kemner kom att visa en annan sida av sig själv då han senare i sitt liv vågade offra det ljusa och lätta för det mörka, stora och kraftfulla. Men i mörkret finns ändå alltid ljuset, och färgen. Magi uppstår då målningarna ges dagsljus, plötsligt står man inför ett färginferno i gråskalor och fångas av spelet mellan ljus och mörker. Det ständigt föränderliga ljuset, jakten på det ogripbara nuet blir viktiga komponenter i Lars Kemners konstnärskap.

När man ser Lars Kemners livsverk i sin helhet möts man av en intensitet och närvaro som vittnar om en konstnär med total hängivelse till konsten och akten att skapa. Varje penseldrag lämnar spår av kropp, gest och tid. Lars Kemner gav allt i stundens ingivelse, snabbt och direkt. Målningar målades över, under en målning finns en annan. Fanns inte duk så dög en träbit, och både fram och baksida kunde användas. Om och om igen, Lars Kemner målade och han kunde inte leva utan det.