The Vegetable Lamb
and other ravishing stories from the past
28 november - 17 januari 2010
Ida Pettersson
är en konstnär med ett särskilt intresse för historiska myter och legender som burits av vetenskapliga rön och fakta. Dessa rön och fakta har I efterhand visat sig vara falsarier. Ida Petterssons beskrivningar rör sig I en traditionellt manlig sfär av forskare och mecenater som hjälpts åt att vederlägga vetenskapliga “sanningar” som myten om “the Vegetable Lamb”, som att bygga upp dinosarieparken vid Crystal Palace I London och andra påkostade anläggningar I världen vars syften varit att presentera fakta I en förfalskad och artificiell kontext.
Följande text av Ida Pettersson
Utställningen undersöker olika myter, historier och vetenskapliga upptäckter från skilda tidspoker och landsändor. Metoden för undersökningen började med åtskilda mytiska berättelser, saker som till en början inte hade en koppling till varandra, men som så småningom började växa ihop likt ett ostoppbart flöde, där historien kring en berättelse flöt in i nästa och nästa, berättelserna blandades, lager lades på lager.
Berättarstrukturen i utställningen liknar Deleuze och Guattaris rhizom, en term som de adopterat från biologin och som de använder i sin nomadteori om sakers uppbyggnad. Rhizomet beskriver ett slags underjordiskt rotsystem där energin fördelas lika mellan de olika enheterna. Det har till skillnad från ett träd ingen tydlig utgångspunkt utan växer från flera olika punkter samtidigt. Systemen är inte uppbyggda av enheter utan av dimensioner och de har ingen början och inget slut.
Utställningen tar sin utgångspunkt i myten kring The Vegetable Lamb. Det sägs att The Vegetable Lamb växte från marken från sin navel och var oförmögen att flytta sig från sin plats. Det livnärde sig endast på det gräs som växte på marken runt dess fötter och när det tog slut svalt det ihjäl. En förklaring bakom myten är att den förväxlats med kinesiska hundskulpturer tillverkade av ormbunke. När upptäcktsresande från Europa kom till Indien för att söka efter The Vegetable Lamb hittade de bara vad som sades vara torkade exemplar och tog då med dessa med hem till Europa. I slutet av 1600-talet fick historien plötsligt ett abrupt slut när den väl ansedde Sir Hans Sloane avslöjade Vegetable Lamb som en bluff. Djurets ben bestod av ormbunkens stammar och dess päls av ormbunksrhizomet från Cibotium barometz. Några andra myter handlar om Myrmecoleon, Squonken och Zaratan. Myrmecoleon är till hälften lejon och till hälften myra och den brukar läsas som en allegori över det instabila inför det osäkra. Squonken är alltid otroligt ledsen eftersom han är så ful. Det är inte många som har sett någon levande men det finns en historia om en jägare som lyckades fånga ett exemplar. På väg hem med sitt byte blev säcken plötsligt väldigt lätt och när jägaren tittade ned i säcken var djuret borta, och det enda som fanns kvar var tårar. Myten om Zaratan finns i många olika delar av världen. Historierna har lite variationer men vanligtvis brukar det berättas om sjömän som ute till havs ser en okänd ö. När manskapet stiger iland och börjar göra upp en eld sjunker ön plötsligt ned i havet. Det sägs att dessa öar egentligen är en stor fisk, en sköldpadda eller en jätteval.
En del av utställningen bygger på myter och den speglas mot den andra delen som utgår från olika vetenskapliga upptäckter. I den vetenskapliga delen är det viktigt med pedagogik, undervisning, sortera och klassificera. För att lyckas med det blir man tvungen att tämja naturen och använda sig av iscensättningar i form av miniatyrer och förflyttningar. Till de botaniska trädgårdarna flyttas växter som egentligen inte hör hemma där. I fotoserien Le Jardin Alpin visas alpina växter som man försöker hålla vid liv i Paris botaniska trädgård. Växterna är placerade utanför sitt hemvana miljö i små skapade världar, på drift, trots att de överlever i sitt nya land längtar de kanske hem. I fotoserien Crystal Palace visas dinosaurier från olika tidseror ställda tätt tillsammans som om de levde sida vid sida. Dinosaurieparken från 1854 var den första i sitt slag som skulle undervisa världen om hur dinosaurier en gång sett ut. Anslaget var storslaget och mycket kraft lades på att allt skulle vara så korrekt som möjligt, men trots detta blev den strax efter sin invigning inaktuell när nya skelettfynd gjordes.
Genom utställningen stöter vi på lite mer ovanliga myter men också klassiska som den om Atlantis och om gömda paradis. Det finns ett romantiskt drag, en längtan till naturen, men också en fråga om vad den består av när naturen bjuder på fantasifulla förskjutningen och avvikelser som inte känns möjliga. I teckningsserien Island Gigantism visas djur som blivit mycket större än sina släktingar på fastlandet eftersom de växt upp på en ö utan naturliga fiender. Även det motsatta kan ske på en isolerad plats nämligen att vissa arter krymper. Ett exempel är dvärgelefanten som bara blev ungefär 1 meter hög och hade ett kranium dubbelt så stort som ett människokranium med ett ovalt hålrum med plats för båda ögonen. Flera fyndigheter av detta djur har gjorts i det forna grekiska riket och därför tror forskare att skelettfynd under den grekiska storhetstiden gav upphov till myten om cykloper. Två andra exempel är palmen Tahina spectabilis och nöten Coco de Mer. Tahina spectabilis upptäckts på Madagaskar så sent som 2007 och flera saker var förbryllande med denna nya gigantiska palm. Förutom att den var en av de största palmer man hittills hittat var den ett helt nytt genus och närmaste släktingarna fanns inte på Madagaskar utan i Kina. Dessutom dyker de bara upp vart femtionde år och när de nått sin fulla längd blommar de sig själva till döds. Coco de Mer är världens största nöt och växte endast på Seychellerna. Under 1500-talet var de otroligt värdefulla och innan öriket upptäcktes visste ingen var nötterna kom ifrån. De nötter man fann sveptes iland med vattenströmmar till Maldivernas kust och man trodde att de växte från mytologiska träd på havets botten.
Det finns en energi och glädje i vår jakt på nya upptäckter men i dess spår finns också svarta sidor som girighet och tragiska öden. Jag har redan berättat om Vegetable Lamb, Dinosaurieparken, Tahina spectabilis och Squonken. Med i utställningen finns även historien om dronten som bara hann leva ungefär 100 år vid sidan av människan innan den dog ut. På engelska heter den stora fågeln dodo från portugisiskan och betyder idiot, eftersom den inte var rädd för människan.
Formen för utställningen liknar både ett naturvetenskapligt museum och ett kuriosakabinett och för varje del i utställningen finns en liten informationstext. I utställningen blir texten ibland överflödig och gör upplevelsen lite trög, men jag ser texterna mer som ett flöde där man kan landa om man vill. Text läggs vid text och skapar en palimpsest, där det förflutna och det nuvarande går i och ur varandra. Precis som en välberättad historia där man lägger till och drar ifrån varje gång den berättas ändras berättelsen undan för undan varje gång den får en ny läsning.
Ida Pettersson