Grafikens ABC

17 januari - 8 mars 2009

Uppsala konstmuseums konstsamling utgörs till stor del av grafik från olika tider och konsthistoriska epoker. Denna utställning visar ett urval ur museets omfattande grafiksamling med betoning på både uppländsk, svensk och internationell, äldre och samtida grafik. Varje grafiskt blad representerar en bokstav i alfabetet. Jockum Nordströms ”Trummis” får representera bokstaven T, Berta Hanssons ”Pojkporträtt” bokstaven A som i ansikte.
 
Historisk är grafik samlingsbeteckningen för flerfaldigande av bilder på framförallt papper med hjälp av olika trycktekniker; högtryck (träsnitt), djuptryck (torrnål), plantryck (litografi), och genomtryck (screentryck). Idag förekommer grafisk design inom data och IT. Utställningen presenterar på ett lekfullt sätt ett flertal av de olika konstgrafiska teknikerna. Av lokala konstnärer finns Jan Ewemo, Dennis Steen och Ulla Fries representerade.

Utställningen visas

Utställningens titel anknyter till äldre tiders skolböcker: ABC–boken, där alfabetets bokstäver illustrerades med bilder. För att synliggöra denna koppling följer här en text om ABC boken, författad av Olof och Marit Jonsson.

A, B, se! Bilden av alfabetet

Alfabete: tjugoåtta bokstäver, tecken och ljud – inga ord, ingen bild, mer än av ett tecken. Ändå blir det alltid mer, får följder: tecknen skrivs efter varandra och läses efter varandra, bildar ord och mening, ljudbild, ordbild, begreppsbild, sinnesbild och minnesbild, läggs ihop till sammanhang och större mening.

A – som i Ansikte, Berta Hanssons öppna ansikte är naket med uttrycksfulla ögon i möte med betraktarens blick. Kan bokstaven A få ett tydligare ansikte än i denna bild?

Att bokstäver genom tiderna tillmätts varierande betydelse är kanske inte det första en läsare tänker på. För de flesta av oss följer ögat av vana och träning de av bokstäverna snitslade spåren. Någonstans i medvetandet formas bilderna av ljud till ord. Någonstans smälter tecknen samman till språk.

Under senare halvan av 1800-talet utvecklades en undervisningsmetod som fick namnet Åskådningsundervisning, det skrivna ordet och bilden sammanfördes och avståndet mellan skrivet ord och bild minimerades, ord och bild sammansmältes i ordbild. Ser du bokstäverna när du läser?

Vad är ett skrivet meddelande? Är det sparat tal? Har bokstäverna du läser någonsin uttalats av någon? Vid närmare eftertanke behöver det skrivna aldrig ha uttalats utan kan förmedlas ordlöst mellan skribent och läsare. Det lästa är inte exakt det samma som sparat tal.

Johannes Bureus, född i Åkerby utanför Uppsala, utgav år 1611 en ABC bok som utöver de då vanliga typsnitten också innehöll runor. Boken hade namnet Runa ABC och de texter som användes, presenterades först skrivna med runor därefter med vanliga bokstäver. Bokens första text var bönen Fader vår, skriven med runor och på motstående sida utförd i frakturstil.

På 1800-talet fick ABC-böckerna bilder, och under 1900-talet utvecklades ABC-boken allt mer i en lek- och fantasifull riktning; bilder, rim och språkrytm bidrog i lika stor utsträckning som den centrala bokstaven till helheten i utformandet.

Ottilia Adelborgs Prinsarnes blomsteralfabet var något av en trendvändare när den kom år 1892, bokstaven ingick som en integrerad del av illustrationen; oftast ett barn i blomsterdräkt i formsamspel med själva bokstaven. I den andra upplagan hade korta verser, med visst informativt innehåll och där växtens namn var centralt, lagts till.

Uppföljarna, där samspelet mellan bokstav, text och bild är gemensamt, är otaliga, oftast får bilden det största utrymmet. Lennart Hellsings och Poul Ströyers ABC med nonsensvers och fantasifulla bilder utgavs år 1961. Den lekfulla nonsenstrenden återkommer, mer eller mindre uttalad, i en mängd ABC- böcker.

I Hylands Hörnas ABC-bok från 1966 får ABC-boken en vuxnare inriktning: ”ABC skrivet av svenska folket”, med bilder utförda av kända svenska konstnärer som Olle Olsson Hagalund, Karl Axel Pehrson och Bror Hjorth. Konstnärernas bilder är kraftfulla och dominerar synintrycket, medan de korta texterna är slående och lätta att ta till sig. Det uttrycksfulla behöver inte vara utrymmeskrävande eller mättat av färg för att sticka ut och skapa mening – bokstävernas och bildens språk kan bägge vara både talande och målande.

Ytterligare ett steg, ett kliv uppåt väggarna, tas i denna utställning; olika tider och kulturer möts när rummets väggar fylls med bildsymboler för alfabetets bokstäver. Betraktaren kan låta sinnen aktiveras i konstens abc-uttryck. I museets tolkning saknas bokstäverna – det är bilden som talar om vilken bokstav som gestaltas, erfarenhet och fantasi får lägga till resten.

Bokstaven T, Jockum Nordströms Trummis, ljudet, rytmen, T,T,T,ttttt,t,T,t,T,ttttttt – T. Rummets rymd ger ljudet utrymme. Golvets färggranna ränder - som linjer på ett notblad där trummorna utgör noter, bakgrundens skåp och ’utanför’ är tecken för hur – allt förstärker trummornas centrala storhet, ger den lille lycklige mannen miljö.

Tecknet för en bild, med utgångspunkt i begynnelsebokstaven, har i utställningen blivit till bilden av ett tecken.

Språk: nedtecknat språk, talspråk, kroppsspråk, bildspråk – alla uttrycker de något, vilket var först? Kan någon svara på vilket som är viktigast, eller den bästa kommunikationen?

Text: Olof och Marit Jonsson, Formom