Beck & Jung
Datakonstens pionjärer
5 september – 11 oktober 2009
Uppsala konstmuseum inleder hösten 2009 med en utställning med den svenska konstnärsduon Beck & Jung. Ett delat konstnärskap som kan anses ha sin grund i tryggheten dels geografiskt, dels i samspelet mellan två från början skilda konstnärskap förenade som duo. Bo Nilsson skriver i den nyutkomna boken Beck & Jung – med glada hälsningar!;
”Det rådde ingen tvekan om att dessa olika talanger kompletterade varandra i det vardagliga arbetet och kom att utgöra grunden för deras konstnärskap med lika delar konstnärligt och tekniskt kunnande. Det var inte bara olikheterna som var en tillgång i deras samarbete. Det fanns också en trygghet i att vara två. ”
Födda i Lund samma år var Bo Ljungberg (1939-2007) mer tekniskt skicklig och Holger Bäckström (1939-1997) mer konstnärligt sensibel. Som duon Beck & Jung är det såväl omöjligt som meningslöst att härleda deras respektive bidrag, det abstrakta innehållet i duons konstnärskap drunknar inte i varken eller. Här finns det närmast mekaniskt geometriskt abstrakta i samspel med det ibland handkolorerade eller lekfulla, ett formspråk mycket likt den samtida uppsalakonstnären Sten Eklunds (1942- ). Eklund får oss att på samma sätt att tolerera det ensidigt abstrakta och mekaniska genom samspelet med färg och form. Samtidigt är rörelse ett betydelsefullt inslag för Beck & Jung. Många verk för framförallt offentlig miljö är utförda med tanken om att kunna förändras och vidröras.
Det geografiska verkar för såväl Beck & Jung som Sten Eklund ha haft betydelse snarare som trygghet för att kunna skapa än som inspiration för motiven i deras konst. Holger Bäckström var till skillnad från Bo Ljungberg utbildad vid Konstfack men som duo kom de båda att återvända till Lund och finna en gemensam strävan att ersätta det klassiska hantverket med hjälp av datorn. Det var en strävan som resulterade i ett mångfacetterat konstnärskap vilket inkluderar såväl traditionell tavelkonst som askfat, bildalfabet och design av tennisracket. Det bildalfabet som Beck & Jung skapade i mitten av 60-talet kom att ligga till grund för många av de verk de senare skapade. Bildalfabetet skulle utgöra en motsvarighet till vårt bokstavsalfabet och var uppbyggt av 11 segment av enkla geometriska figurer. Bildalfabetet var ett genombrott men ingen succé som alfabet. Styrkan låg i den otroliga mängd varianter de 11 segmenten kunde kombineras i, något som roade i synnerhet Bo Ljungberg. Men också i de kombinationer av färger segmenten fick. Bildalfabetet var ett i raden av uttryck för att presentera ett formspråk och kanske är det den tillsynes ensidiga abstrakta konstens styrka – mångsidigheten. Beck & Jung konstaterade själva i en intervju i Dagens Nyheter;
”(...)Vi stannar inte vid den enskilda tavlan. Vi förändrar hela miljön(...).”
Nilsson, Bruhn & Ljungberg 2009.
Beck och Jungs arbetsplats blev så småningom global genom konstnärliga framgångar med offentliga utsmyckningar, men också genom Ultima, askfatet, som inte bara flitigt plagierades utan också köptes in till MOMA:s museibutik. Askfatet var en förlängning av det geometriskt abstrakta formspråket.
Beck & Jung lät idéer bli dataproducerad konst men också omvänt, dataproducerad konst kunde bli förlagan till tavelkonst. Bakom den dataproducerade konsten fanns framförallt Bo Ljungbergs tekniska intresse men också en strävan från de båda att nå ut. Konsten skulle inte bli elitistisk, helt i linje med det 60-tal som Beck & Jung började i tillsammans.
Andreas Åkerlind
Uppsala konstmuseum
Uppdaterad den 15 maj, 2012