6 works in progress by Alberto Frigo
17 oktober - 22 november 2009
Det är med stolthet som Uppsala konstmuseum nu presenterar utställningen och den kommande boken Records of a Lifetime. Presentationen av projektet, en fortgående process, är nummer ett av sex. Var nästa nedslag i arkiven kommer att ske är för tidigt att överblicka. Det enda som vi vet med säkerhet är att det ska ske om sex år, 2015.
Vad är egentligen ett liv? Ett medvetande? Spåren efter och minnet av en människas existens? Ingen kan till fullo veta. Konstnären Alberto Frigo har predestinerat resten av sitt liv åt att dokumentera sin vardag, sina tankar och sina drömmar. Han ska göra det från sitt 24:e till sitt 60:e levnadsår, d v s i 36 år. Fram till dess kommer talet sex att vara betydelsefullt. Allt material i hans arkiv ska vara delbart med sex. Det har gått sex år sedan han påbörjade sitt projekt och vart sjätte år kommer han att visa det på den plats på jorden där han befinner sig just då. De senaste åren, till helt nyligen, har han bott i Uppsala med sin familj.
Alberto Frigos dokument finns lagrade i sex digitala arkiv och målet är att varje arkiv ska innehålla 432 filer, en fil för varje månad under 36 år.
Det första, (1) Fotoarkivet, påbörjades den 24 september 2003 och det innehåller digitala fotografier i form av ”snapshots” som visar alla föremål som han har använt med sin högra hand. De lagras månad för månad och år för år.
(2) Drömarkivet innehåller alla hans drömmar nedtecknade på engelska. Arkivet innehåller f n 5 876 drömmar nedtecknade på 58 sidor med 100 drömmar på varje sida. Han har tränat sig i att minnas sina drömmar han kan minnas upp till tolv stycken per natt. Drömmarnas innehåll tycks förändras med viktiga händelser i livet, som att flytta från ursprungslandet Italien till Sverige och som att få barn.
Arkivet med (3) notskrifter innehåller noter till all musik som han har hört och som han kan minnas.
(4) Filmarkivet är uppbyggt av små filmsnuttar från offentliga platser som han har besökt i sin vardag och under resor de senaste sex åren. Tre kontinenter representeras i kronologisk ordning med platser som han har besökt i Europa, Amerika och Asien.
Därpå följer ett arkiv över (5) dagdrömmar. Dessa har han tecknat i ett litet skissblocksformat. Det är enkla linjeteckningar, avslöjande hans hemligaste tankar, i ett bildspråk som närmast påminner om Franco Leidis tortyrliknande teckningar.
I (6) ljudarkivet hör vi hans egen röst som återberättar vad han tänkt under promenader i ensamhet. Varje inspelning är tolv sekunder lång.
Allt detta väcker oerhört många frågor på bl a psykologiska, filosofiska, konstnärliga och etnologiska nivåer. Är det möjligt att beskriva ett liv i form av dokument? Vilken påverkan har det vardagliga på en människa? Vad säger det om någons existens? Alla föremål som han har använt kan förstås analyseras etnografiskt, tidstypiskt, kulturellt, klassmässigt o s v. Likaså berättar filmerna om platser, tider och miljöer där han vistats och notskriftsarkivet om kulturell påverkan genom musik från hans tid och tillfälliga plats. Har dessa yttre faktorer påverkan på hans egna tankar, dagdrömmar och drömmar? Påverkas hans medvetande och undermedvetna av projektet? Vad kommer detta material till syvende och sist, efter 36 år, att betyda för eftervärlden? Hur kommer projektet att påverka hans eget liv och livskvalitet?
Här väcks även frågor om återberättandets natur. Hur nära musiken kommer egentligen notskriften? Hur förstå upplevelsen av en dröm när den transkriberats till narrativ text? Översättningar, tolkningar, minnesbilder lägger sig som raster över själva livet och erfarandet. Nya intryck adderas därmed till tidigare livserfarenheter. Alberto Frigo beskriver användandet av olika medium; fotografi, text, notskrift, film, teckning och ljud, som ett experiment i sig och det skapar även regler och begränsningar för hans projekt ungefär som t ex Ryska konstruktivister begränsade sig till vissa geometriska former i sin konst. Det finns paralleller och synergier mellan Alberto Frigos olika uttrycksformer. De tre första arkiven är grafiska och fysiska i dess presentation och de tre senare erfar vi som tidsförlopp och flöden. Det första och det fjärde har likheter genom att de är visuella, det andra och det femte genom att de är grafiskt nedtecknade och det tredje och det sjätte bygger på ljud.
Elisabeth Fagerstedt
Museichef
Uppsala september 2009