Martina Hoogland Ivanow

Far too close
26 april - 1 juni 2008

Konstmuseet visar en bildserie som Martina Hoogland Ivanow arbetat med under en längre tid med ett underliggande tema kring närhet och distans. Materialet planeras att utges i bokform under hösten 2008 av Steidl/Mack förlag.

Utställningen bygger dels landskapsbilder från otillgängliga platser som Kolahalvön, Antarktis och Eldslandet. Platserna är sedda ur ett utifrån-perspektiv på långt håll. Dessa distanserade perspektiv blandas med mycket närgångna porträtt av människor i konstnärens mest intima krets; släktingar och nära relationer. Centrum och periferi, intimitet och avstånd polariseras på ett djupare plan.

Martina Hoogland Ivanows fotobaserade konst har uttryck som påminner om landskapsmåleri ur en närmast naturromantisk tradition. Konstnären har en bakgrund i porträtt-, landskaps- och modefotografin och en yrkesverksamhet främst i London och New York.

Text: Liutauras Psibilskis, curator, New York

För mig är en bild som en ingång. En ingång till världar fångade i en rörelse, aktiverade av nya rörelser som kommer från utanför ramen, från betraktarens tankeprocess. Bilder har sin egen logik, sina egna inre berättelser. I sig själva är de kanske stilla, men de börjar röra på sig när de interagerar med ett öga och ett klart sinne.

Behöver vi stillhet för att observera stillhet eller kan vi införa stillhet i våra liv? Vill vi i en bild söka efter gränserna eller vill vi se den oändliga rymden? Det tycks vara så att ju längre man tittar på en bild, desto mer avgränsad och stilla verkar den bli. Och vice versa. Ju snabbare vi skyndar förbi den, desto färgrikare tycks den vara. I en stillsam kontakt med en bild dras vi till oändliga slöjor av kunskap och vaga löften som lovar oss mer än som tycks vara möjligt. När vi drar oss tillbaka från bilden så ser vi bara samma gamla ram och plats, samma gamla rörelse som fanns där tidigare och som frammanade de associationer som ledde oss vilse...

Martinas verk är väldigt abstrakta och väldigt konkreta på en och samma gång, statiska men rörliga. De skildrar upplevelsens skönhet och har starka, sofistikerade och intuitiva visuella kvaliteter. Det känns som om de vilar i ett tillstånd färgat av känslor som sorgenhet och tilltro, en melankolisk tillgivenhet inför tingen och tidens och rummets rotation. Känslan av mittemellanhet är viktig här. Bilderna sitter fast mitt emellan tillstånd och platser: folkmassor i rörelse i Ryssland, familjeporträtt i Sverige, expeditioner till Nord- och Sydpolen. Små historier berättade i en bild.

Och så skiftar det mellan det privata och det offentliga; känslan av att sväva i luften, i ett nästan fulländat lyckotillstånd av intighet och lätthet. Men det är inte det slags lätthet och lycka som beskrivs av media och det allmänna medvetandet, utan det som kommer när man står i harmonisk kontakt med elementen och samtidigt möter sin ursprungliga existens i fullkomlig ensamhet.

Liutauras Psibilskis