Minnesbilder

Grafik av Ingegerd Gärtner (1916-2006)
29 september - 25 november 2007

För Ingegerd Gärtner var människan det klart intressantaste motivet. Familjen och vännerna fanns alltid till hands att teckna av, i stillsamma vardagssysslor, läsande, lekande, vilande. Ingegerd Gärtner var en iakttagare och en sökare efter bilder i sin nära omgivning. Hon tecknade jämt. I porträtten låter hon oss möta en strid ström av ansikten, pigga ögon, drömmande blickar, trötta och gäckande karaktärer – karikatyrer med starka, säregna uttryck och med blickar som upprättar kontakt med betraktaren.

I de svart-vita landskapen fångar hon årstidens växlingar i moll och gråtoner, det norrländska myrlandskapet andas vidd och ödslighet. Sommarens blomsterängar spelar med ljus, skuggor och kontraster i en valörrikedom som är många grafikers signum. I senare års nonfigurativa, mer upplösta motiv i färg eller svart-vitt balanserar hon skickligt bildens olika beståndsdelar.

Grafiken var i första hand Ingegerd Gärtners uttrycksmedel. Från att på 1940-talet etsa klassiska, noggranna och detaljerade grafiska blad under Harald Sallbergs ledning på Konstfack - fram till att under mitten av 1970-talet och framåt experimentera och hitta friare uttrycksformer med förenklade material och processer. En grafikkurs sommaren 1975 i Norrland med Hasse Hasselgren som lärare, vände upp och ner på allting. Ett friskt och nyfiket experimenterande kännetecknar hennes skapande framöver. Nu kom hon också att börja närma sig det abstrakta formspråket och monotypierna i klara färger. En monotypi är ett unikt avdrag från en bild på plåt, plast eller kartong som trycks en enda gång i ex v fet oljefärg). Detta framstod i en  tydlig kontrast till den svart-vita grafiken som karakteriserat merparten av Ingegerd Gärtners bilder genom åren.

Uppsala konstmuseum mottog i början av år 2007 en större donation av grafiska blad efter Ingegerd Gärtners (född Lilja) bortgång 2006. Hon var född i Stockholm, utbildad vid Konstfack samt vid Konsthögskolans etsningslinje. Efter utbildningen flyttade hon till Arvika och på 1950-talet till Uppsala. Hon anställdes som teckningslärare vid Lärarhögskolan och fick resa kors och tvärs i Sverige i tjänsten. Det berättas att hon alltid hade grafikplåtar i sin handväska för att kunna arbeta direkt när ett motiv dök upp.

Ingegerd Gärtner presenteras nu i en tillbakablickande utställning som speglar den nyfikenhet och vitalitet som genomsyrat hennes bilder. Tidiga grafiska blad från 1930- och -40-talet samt de senare årtiondenas nytänkande förmedlar en överraskande spontanitet och lekfullhet i uttrycket. Ingegerd Gärtner sökte alltid vidare.