16 september - 5 november 2006
Nature morte (död natur) är ett något dramatiskt begrepp och tillika den franska benämningen på det vi vanligtvis kallar stilleben. Stilleben är i sin tur ett tyskt låneord för ”saker som ligger stilla” – en motivkrets inom bildkonsten som återger iscensättningar och uppställningar av föremål och objekt – på den för stillebenkonsten så obligatoriska bordsytan.
Utställningen
Nature morte – en slags stillbilder är en till ytan anspråkslös utställning, som visar ett urval stillbilder ur samlingarna på slottet. Det är också den fjärde delen i en utställningsserie med klassiska teman, tidigare har landskapet, porträttet och kroppen presenterats. Utställningsbesökaren kan ta del av det äldre nederländska stillebenmåleriet i universitetets studiesamlingar på våningsplan 3, medan de senare stillbilderna är hämtade ur konstmuseets egen samling och återfinns på våningsplan 1.
Bakgrund
Traditionen att måla stillbilder har sitt ursprung i de bibliska och mytologiska scener samt porträtt som framställdes under 1400- och 1500-talen. De omgivande miljöerna i bilderna kom att bli allt mer betydelsefulla och detaljerade, realistiskt och naturtroget återgivna scenerier med växter och djur, möbler, föremål och stoff växte så småningom fram till en självständig genre under 1600-talet.
En ny samhällsklass
Framför allt i Holland, som framstod som en stark handels- och sjöfartsnation med välbärgade köpmän, bankirer och redare - växte en ny samhällsklass raskt fram - borgarna. Efter reformationen väckte den religiösa bildkonsten starkt motstånd i
Holland. Den välbeställda borgarklassen var istället förtjust i världsliga ting och det som hörde vardagen till, de blev också de nya konstbeställarna. I ett vidare perspektiv hade stillebenmåleriet låg status i jämförelse med historiemåleriet, porträtten och landskapsframställningarna, men värdesattes desto högre bland de nya samlarna. Fruktstycken, blomsterstycken och måltidsskildringar där konstnären noggrant fångat tingens karaktär och lyster - förmågan att skapa illusion - beundrades storligen.
Motiv och symboler
Stillebengenrens tidiga motiv återger föremål som hör hemma i just det – hemmiljön, kökets regioner, oftast den kvinnliga sfären. Frukt och grönsaker, blomsteruppsättningar, bordsserviser med skålar, fat och glas – arrangerade utsnitt av produkter och föremål på bordets yta. Stilleben som återger döda fåglar och jaktbyten, fiskar och skaldjur, musikinstrument, förgänglighetssymboler (dödskallar, timglas och utbrunna ljus) är också vanligt förekommande inom genren som blomstrade och utvecklades framför allt i Nederländerna. Bilderna var fyllda av koder, symboler och dubbeltydigheter. Det vi ser är inte enbart det vi ser utan kan också anspela på något annat.
I modern tid
Vilka förändringar har då skett inom stillebenkonsten genom seklerna? Den franska konstnären Paul Cézanne (1839-1906) blev inkörsporten till La Nature Morte i modern tid. Han målar stilleben under hela sitt liv. Han experimenterar med perspektivet och viker medvetet upp stillebenets bordsskiva mot betraktaren och bildytan. Han förnyar bilden. Genom att stillebenet återger de orörliga tingen skapas det också goda förutsättningar för konstnärer att i detalj och över en längre tid undersöka föremålen, observera, dissekera och bearbeta bilderna. Ikonografin, tolkningen av innehållet i bildframställningen är inte längre lika betydelsefull. Fokus ligger nu i stället på den bildmässiga uppbyggnaden. Vi förflyttar oss också ut från köket - den nya skådeplatsen är ateljén eller caféet, en mer manlig sfär. Föremålen, tingen i sig, blir mer betydelsefulla än interiörerna och sammanhangen. Den kanske allra viktigaste förändringen är att vi nu gör upp med alla former av illusionsmåleri, det som de äldre mästarna så skickligt excellerat i.
I utställningen Nature morte – en slags stillbilder ges exempel på klassiska 1900-talsstilleben av bl a Isaac Grünewald och Tor Bjurström. Den finske grafikern Pentti Kaskipuro visar rena, svart-vita stillebenkompositioner från början av 1980-talet, med utvalda objekt, en papperspåse, en borste, ett äggskal. 2000-talets stilleben presenteras i fotobaserade verk av Esko Männikkö och Ville Lenkkeri som har ett omisskännligt släktskap med det äldre nederländska stillebenmåleriet. Och stillbilderna lever fortsatt vidare, i sammanhang som vi inte alltid reflekterar över.
I vårt mediatäta samhälle översköljs vi av reklamens bilder på skönhetsprodukter, frukostflingor och IKEA-möbler, traditionsenligt uppställda och komponerade som vilket klassiskt stilleben som helst!