Upsala-Ekeby

Ett rum för keramik

Kavalkad

Företaget Upsala-Ekeby grundades 1886 på mark som innehöll lera, utmärkt för tillverkning av tegel och kakel. Tillverkningen av kakel för kakelugnar startade på en nivå av ca 500 ugnar om året för att öka till 30 000 under 1900-talets första decennier. År 1887 anställdes den förste drejaren för tillverkning av vaser, fat och askkoppar. Efter en bräcklig start med ekonomiska kriser i bolaget med en rekonstruktion som följd, gick utvecklingen allt bättre in på 1900-talet.

Några avgörande utställningar i Sverige och utomlands kom att få stor betydelse för utvecklingen av konsthantverket. De viktigaste var baltiska utställningen i Malmö 1914, konstindustriutställningen i Göteborg 1923, Parisutställningen 1925 och Stockholmsutställningen 1930. Under dessa årtionden gör Upsala-Ekeby också en del uppköp av andra företag, bl a av Upsala Kakelfabrik, vilket blir en vändpunkt. Företaget har nu, 1917, ca 300 anställda.

Omkring 1920 anställdes ett flertal konstnärer. Bland dem kan nämnas Gabriel Burmeister, Harald Östergren, Edvin Ollers, Einar Forseth och Allan Ebeling. Centralvärmen i våra bostäder började slå ut efterfrågan på kakelugnar och företaget började alltmer inrikta sig på tillverkning väggkakel och brukskonst.

Vinden vänder

1930 talet kom att bli en vändpunkt för tillverkningen av brukskonst vid Upsala-Ekeby. Lergodset hade alltjämt ett sämre rykte än flintgodset och den ojämna och obestämda formgivningen av godset fick företaget att knyta till sig två konstnärer, vars uppgift blev att förändra formgivningen och ge lergodset en högre status. Konstnärerna var Anna-Lisa Thomson och Sven Erik Skawonius. För att komma åt flintgodstillverkningen införlivades Gefle porslinsfabrik i koncernen 1935. Ett av problemen som konstnärerna stötte på var att deras verk endast utgjordes av original för exklusiva utställningar. Marknaden var ännu inte redo för försäljning av deras unika produkter, vilket fick till följd att den ordinarie produktionen höll en lägre klass.

1940-talet innebar för Upsala-Ekeby att den internationella handeln avstannade. Vid mitten av 1940-talet inleddes intensiva förhandlingar för att åter få igång export och import. Det fanns i landet ett skriande behov av kaffekoppar och enkla hushållstallrikar. Även om konstnärerna hade rätt stort inflytande över vad som kom ut till försäljning, fanns motsättningar mellan ledning och konstnärer om vad som var god smak och vad kunderna ville ha. 1944 kom Ingrid Atterberg som uppskattad formgivare till Upsala-Ekeby och 1949 anställdes Mari Simmulson. Bägge kom att ge starka avtryck och berika produktionen, men på helt olika sätt.

Konsthantverkets årtionde

1950-talet kom att bli Upsala-Ekebys glansperiod. Det sammanföll väl med att konsthantverkets status ökade och att Vicke Lindstrand införde en rad nya idéer under sin tid som konstnärlig ledare 1942-50. Exporten ökar världen över och köparnas intresse växer snabbt. Sven Erik Skawonius knyts nu åter som konstnärlig ledare till hela koncernen. När keramikproduktionen var som störst och mest nyskapande under 1950-talet arbetade ca 40 drejare och ännu fler gjutare vid Upsala-Ekeby. Optimismen är stor och fler konstnärer anställdes. 1955 hölls Helsingborgs-utställningen, H55 och Upsala-Ekeby var här en stor utställare. Men decenniet slutade i moll. 

Slutet närmar sig

Billiga produkter började svämma över marknaden och svensk keramik fick allt svårare att hävda sig. Trots detta köpte Upsala-Ekeby ytterligare en porslinsfabrik 1964, Rörstrands porslinsfabrik. Omsättningen bland konstnärerna ökade nu och allt fler stannade bara under en kort period. Det konstnärliga fick nu ge vika för en mer standardiserad produktion.1970-talet kom att bli en enda härva av olika företagsköp och nedläggningar. Intresset för nya produkter i våra hem gjorde också att efterfrågan på väggkakel radikalt minskade under 1960-talets slut och 1970-talets början. Vi ville hellre ha plastmattor och tapeter än kakel och klinker.

Från 1973 tillverkades inget konsthantverk mer vid Upsala-Ekeby. De gamla lagren såldes ut och man satsade på annan verksamhet de sista åren, t ex glas och bestick. Vad hände? Höga löner i Sverige jämfört med andra länder brukar vara ett skäl till nedläggning. Mycket talar här istället för att företaget inte hann leverera i tid och med kvalitet när efterfrågan var som störst. Täta företagsuppköp och en breddning av koncernens verksamhet kan vara ett annat skäl. Det fick till följd att den svenska kvaliteten inte fanns längre och inte heller några konstnärer som kunde förnya produktionen. Nedläggningen 1978 var ett faktum. Fabriksområdet finns idag kvar men har moderniserats och innehåller helt andra verksamheter.

Utställningen

I många svenska hem har det funnits keramik från Upsala-Ekeby. Idag finns produkterna delvis kvar där, men är kanske trots allt vanligare på museer, hos samlare och i antikvitetsaffärer. Därför hoppas vi att utställningen skall ge nytt ljus till det nyvaknade intresset kring Upsala-Ekebys keramik, skänka en igenkännandets glädje men också erbjuda besökarna överraskningar i form av att visa ovanliga och unika föremål i en tilltalande utställningsgestaltning. Bilder från bruket, arbetarnas och lerans historia bildar en fond till konstnärernas formgivna föremål.

Utgångspunkten och basen i utställningen utgörs av föremål från konstmuseets egna samlingar, som donerades till museet av Proventus AB kort efter att Upsala-Ekebyfabriken lagts ned 1978. Utställningen kommer under åren att vara föränderlig på så sätt att föremål kommer att bytas ut, kompletteras eller särskilt lyftas fram för att ge nya aspekter och fördjupningar till utställningsinnehållet.

Utställningen har producerats av Uppsala konstmuseum i samarbete med Grödinge Antik & Design som bidragit med föremål och omfattande kunskap om formgivarna som Upsala-Ekebys industrihistoria. Uppsala konstmuseums förhoppning är att denna utställning skall medverka till att tydliggöra och förstärka bilden av Upsala-Ekebys keramiska produktion. 

Utställningen har utformats i samarbete med Larsson/Lindstrand/Palme Arkitektkontor och Designgruppen Front. Grafisk formgivning Andreas & Fredrike.